Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 Gränsbor. — Et egteskab.
pa för rättvisa åt halfva menniskoslägtet,
för botandet af ett eljest oläkligt sår på
samhällskroppen, för tilltäppandet af en
ständigt flödande åder af förruttnelse i
det civiliserade lifvets källa. Saken ut-
gör vår tids största fråga, mot hvilken alla
andra frågor äro små. Om hon blott
kommer under öppen öfverläggning och
framställes i sitt rätta ljus, kunna vi trygt
öfverlemna henne åt allmänhetens förstånd
och hjertan, förvissade som vi äro, att den
samhällsform, hvari vi lefva, den uppfo-
stran, som genom föregående reformer
kommit båda könen till del, gjort vårt
folk skickligt att lösa ännu mera inveck-
lade uppgifter och att tåla ännu mera
genomgripande förändringar, än denna.
——
Gränsbor.
Det fins här i kvarteret
En liten kringbygd plats
Med bara afvigsidor
Af nya praktpalats.
Åt breda avenyer
De vända sin fasad,
Markiser luftigt bugtas
I vårligt solskensbad.
Men på den trånga platsen
Med vemod ögat ser
I villa-stil en boning,
Nu icke landtlig mer.
Den står i kylig skugga
Af grannars höga hus,
Dess rena stil ej hjelper
Mot brist på luft och ljus.
Den gång då villan byggdes,
Hon låg vid stadens slut,
Såg fritt mot solens uppgång
Och lunder österut;
Och egarn, lycklig gränsbo,
När han till fönstret gick,
Tog horisontens linjer
Uti en enda blick.
Med fjärilar och färger
Låg ängen utanför,
Och skogen sände dofter
Och rymden fogelchör.
Så kom en plötslig ifver
TI stadens kvafva dus;
Som för ett trollslag vuxo
Ur jorden hus vid bus.
Och nya gator lades
Och ängen drog sig bort,
Och gammalt gränsområde
Var kringbygdt inom kort. —
Väl glöda österns kullar
Som förr vid stadens slut,
Men ej för samma fönster,
Som vette dit förut.
Dev är ej gränsbo längre,
Som sjelf ett fjät ej ryckt
Framom de gamla märken
En tid, då andra byggt.
Carl Snoilsky.
Et egteskab.
Fortzelling af Amalie Skram.
(Forts. från föreg. nr.)
Gus
| RÖ timestid senere stod fru Holm i spise-
stuen ved det drekkede frokostbord og
tragtede kaffe.
» Ved De, om gutterne er feerdig ?»> spurgte
hun den indtredende stnepige.
Jeg skal se efter» — var svaret.
»Bed dem så komme og spisel»
Kort efter viste doktor Holm sig, omhyg-
gelig påkledt med snehvidt skjortebryst og
det tynde, grå hår delt i nakken og börstet
fremover mod örene. Han tog plads ved
bordet og begyndte at lese i morgenavisen,
»Har Du det bedre nu, Carsten ?» spurgte
hans kone.
Han gjorde en beviegelse, som om lyden
af hendes stemme generte ham.
»Bedre?» gjentog han grsettent.
mener Du med det?»
»Du var jo dårlig imorges, Carsten.»
»Lad mig vere fri for Dine insinuationer. »
Han så på hende med et stikkende blik.
» Hvad
’ »Dårlig — ja, det er vel det Du går og
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
