Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
5
Folkhögskolans betydelse i skolväsen-
dets utveckling består däri, att den fattat
och genomfört, att ungdomsskolan skall
hafva en annan uppgift och en annan
metod än barnskolan.
Uppgiften för skolan i allmänhet är
att vara en förberedelse för lifvet. Den
skall sätta ungdomen i stånd attträda ut
i sitt lifskall i besittning af så stor del |
af de gångna slägternas samlade erfaren-
hetsskatt, att den kan upptaga och fort-
sätta sitt arbete utan de misstag och fel-
steg, som hindrat de föregående genera-
tionerna. Då nu förståndsupplysningen
är en af de väsendtligaste delarne af denna
af hela slägtet ärfda och alltjämt ökade
skatt, så har man sträfvat att förlägga
densammas meddelande till barnaåren, så
vidt den stått i sammanhang med det ge-
mensamma behofvet för alla eller en hel
klass, under det att man åt ungdomsål-
dern sparat den upplysning, som-fordras
för ett särskildt yrke eller lefnadskall.
Därvid har man emellertid icke besinnat,
att en sådan kunskapsmeddelelse, som i
större mån lägger an på omdömet och
slutledningsförmågan icke passar för bar-
net, emedan det, så att säga, abstrakta
förståndet ännu icke hos detsamma är
utveckladt, och i följd däraf har en död
minnesläsning eller formalistisk färdig-
hetsöfning blifvit det vanliga i flertalet
af våra skolor.
Barnaåldern bör erhålla hvad den be-
höfver och hvad den kan smälta: tillfreds-
ställande af verksamhetsbegäret, iaktta-
gelselusten och inbillningskraften, öfning
af minnet och det konkreta förståndet
på sådana uppgifter, som det mäktar fatta.
Därefter kommer en mellantid, öfvergångs-
perioden mellan barn och yngling eller
jungfru, de s. k. slyngel- och slynåren.
Begären vakna då upp och gifva upphof
till drömmerier och en fantasiverksamhet,
som kräfver motvigt i ett allvarligt kropps:
ligt arbete, om icke utvecklingen skall
taga en osund riktning. Skolgången och
skolläsningen borde under denna period
inställas eller åtminstone högst betydligt
inskränkas för att lemna rum åt hemmens
allvarliga och kärleksfulla omvårdnad. Så
följer ungdomsåldorn, 18—20-års-åldern.
Själens och kroppens krafter jäsa då upp
i sin fullhet och högsta skönhet, förstån-
det når en högre utveckling, och känslo-
| lifvet kommer till medvetenhet. Då är
| den rätta tiden inne för en förståndsupp-
lysning, som kan öppna utsigten öfver
naturen och människolifvet, och för en
| väckelse, ledning och näring af de högre
| känslorna, som kan lemna material för
en verklig karaktärsutveckling.
Ungdomsskolan har således helt andra
förutsättningar och uppgifter och i följd
däraf äfven en annan metod än barnsko-
lan. Detta är icke tillräckligt iakttaget i
vårt hittillsvarande skolväsen, och af den
| rådande sammanblandningen har följden
| blifvit, att skolan hvarken passar för bar-
| nen eller ynglingarne, Barnen frestas med
| uppgifter, som ligga öfver deras förstånds-
| krafter, och därför äro ynglingarne öfver-
| ansträngde, sakna energi och intresse.
| Genom förståndsdressyren i förväg hem-
| mastadde i formlernas värld, blifva de i
| saknad af den glädje och äggelse,som
| förståndsupplysningen skulie beredt dem
, genom att införa dem i tankens värld.
| Ynglingarne måste i följd däraf behand-
| las på samma sätt som barnen, och där-
| för brista de i själfständighet, förmåga
| af arbete på egen hand och mognad.
I Den ungdomsskola, som den s. k. bil-
i" dade klassen saknar, har allmogen, åt-
| minstone någon del af densamma, erhål-
lit i folkhögskolan. Bondbarnen genomgå
| folkskolan och få där lära sin katekes
samt att läsa, skrifva och räkna. TI folk-
| skolorna på landet drifves visserligen myc-
ket ofog, särskildt med minnesläsning,
som gör religionen till ett munväder och
borttager tiden för nödvändiga kunska-
; pers och färdigheters inhemtande, men
där medhinnes dock i allmänhet icke den
katekes- och grammatikdressyr, som gör
| stadsbarnen till riktiga underdjur. Sedan
| skolgången och konfirmationsläsningen
vid 14—15 års ålder slutat, vidtager
för allmogens barn en period af strängt
| kroppsarbete, under hvilken manbarhets-
utvecklingen försiggår. Då denna skett,
då 18—20 års åldern uppnåtts, då tanke-
och känslolifvet står i sin blomning, er-
bjuder folkhögskolan de unge tillfälle att
njuta någon tids ro från äflan och nä-
| ringsomsorger, under hvilken tid jäsnin-
gen i sinnet kan hinna lägga sig och för-
ståndet erhålla den upplysning, för hvil-
ken det nu är moget, upplysningen om
sammanhanget, lagenligheten, helheten i
|
I
|
I
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
