Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 Om folkhögskolan.
naturen och människolifvet. Ynglingen
kan under ett å två vinterhalfår och ung-
mön under 3—6 sommarmånader samla
intrycken från sitt föregående lif, lära sig
att något tänka öfver lifvet och förbereda
sig för arbetet i samhällets vidare kretsar.
Det är dock icke blott förståndsupp-
lysning utan äfven och företrädesvis väc-
kelse af de högre känslorna, som 1 folk-
högskolan afses. Medgifves det, att en |
människas karaktär i väsendtligaste mån |
beror på beskaffenheten af hennes käns-
lor, och skall skolan vara uppfostrande,
ej blott undervisande, så kan hon icke
undandraga sig plikten att inverka på
känslorna. Men det skall ske i rätt tid
och icke i förtid, om icke känslostämnin-
gen skall blifva konstlad — sentimentali-
tet i st. f. entusiasm. Det förhåller sig
med känslorna liksom med förståndet, att
de till anlaget förefinnas hos barnet och
att de med konst kunna bringas till bråd-
mognad. Men lika litet som en under
onaturliga förhållanden till blomning drif- |
ven växt gifver någon användbar frukt,
lika litet gifver sentimentaliteten impuls
till välsignelsebringande handling. När
hela själslifvet når sin mognad, då ut-
vecklas äfven känslolifvet; men blott dess
lägre, sinliga, egoistiska del har kraft att
af sig själf framväxa, dess högre del
måste erfara en väckelse för att de altru-
istiska eller sympatetiska känslorna skola
framkallas.
Barnaålderns uppfostran skall gifva
goda vanor, stödjepelare för karaktärens
utveckling; ungdomsålderns väckelse skall
framkalla hänförelsen för en idé, med-
känslan för de lidande, modet att offra
och försaka och kraften att hoppas på det
godas seger äfven i nederlagets mörkaste
timmar.
Folkhögskolan vill således vara en
ungdomsskola, som gifver ungdomen hvad
den behöfver och hvad den förmår till-
egna sig, upplysning och väckelse. Hvilka
medel begagnar nu denna skola för dessa
ändamål, och hur går den i land med
sin uppgift?
De ämnen, som förekomma på folk-
högskolan, äro dels de, sorn begagnas till
förståndets utveckling och till meddelande
af en upplysuing för lifvet: historia,
samhällskunskap, nationalekonomi, jord-
beskrifnining, natur- och helsolära; dels :
| de, som tjäna till väckelse för hjärtelaget:
historia, mytologi, poesi, sång; dels slut-
ligen de praktiska ämnena, som företrä-
desvis afse den blifvande yrkesmannen,
husfadern och husmodern: rättskrifning
och uppsatsskrifning, bokföring, räkning,
ritning, geometri, fältmätning, jordbruks-
lära (för män), handaslöjd (för kvinnor)
m. m. Mångfalden af dessa ämnen före-
faller stor och alltför stor, då man ihåg-
kommer den korta tid (6 månader för
män, 3 för kvinnor), för hvilken en hel
lärokurs är beräknad. Men härvid måste
man besinna först och främst, att ämnena
| synas flere än de äro, emedan de till stor
del ingå i och på naturligt sätt kunna
följa efter hvarandra, vidare att någon
kurs- eller lexläsning icke förekonimer,
I och att man lägger an på förståndet ej
på minnet, samt slutligen att den unge
mannens eller den unga kvinnans erfa-
renhet och mognad är stor nog att till-
| ferdsställa icke obetydliga anspråk.
Metoden är olika för de olika ämnena.
| I de ämnen, som jag kallat de praktiska,
| är lärjungen själf verksam, arbetar sig
| framåt efter lärarens anvisning och un-
der hans ledning. (Härifrån undantages
| dock jordbruksläran, hvilken såsom till-
| lämpad naturvetenskap meddelas på sam-
| ma sätt som denna.) I de förståndsupp-
| lysande ämnena hållas föredrag af lära-
| ren, omväxlande med samtal mellan lä-
| rare och lärjungar öfver det, som genom-
| gås eller redan är genomgånget. Det väc-
| kande elementet i folkhögskolan inlägges
| i lärarnes föredrag, i uppläsningen af det
| bästa, vårt folks och vår stams skalder
I och författare gifvit oss, samt i sången,
| som lifvande och stämningsfull omväxlar
I med arbetet. Läraren eger en stor för-
I del framför de fleste andre lärare däri,
latt han slipper arbeta för något annat
| mål än skolans eget, enär examina och
| betyg icke förekomma.
| Lärotimmarne äro i vanliga fall åtta
| till antalet hvarje dag, men föredrag, själt-
I arbete och rastestunder omväxla regel-
| bundet med hvarandra, så att någon öf-
veransträngning ej kan komma i fråga.
| Lärarnes antal är minst ivå. Den ene
har historien och modersmålet till hufvud-
| ämnen, den andre undervisar i naturveten-
skap och de flesta praktiska ämnena. Lä-
rarnes inverkan på lärjungarne är icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
