Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
EH
Literatur.
Under kampen för bröd.
Skizzer af Johan Lindström (Saxon)
Alb, Bonniers förlag. Stockholm.
[Ci
I Johan Lindström (Saxon) — författare
& till skizzsamlingen » Under kampen för
bröd» ha vi ännu eu representant för
detta nyaste slag af novelldiktning, som jag
påpekade, när det var fråga om Gottfrid Pe-
tersons
färdig med sina åsigter än den talangfulle
författaren till >» Små smulor.» Man ger honom
också mera obetingadt rätt.
Hans lilla bok — liksom numera många
andra — vill belysa samhället. Han har samlat
en hel mängd typer, uppsnappat yttranden från
skilda håll från presten, doktorn, lilla fröken,
studenten, gesällen. Och så kastar han fram
alltihop, sofradt och ordnadt, ett par ord om
hvar sak, ett hastigt hopskizzeradt profilpor-
trätt, en historia berättad på en sida. Inte
tecken till någon »gjord» förveckling. Lifvet
bjuder sällan på romaner, det unga författa-
reslägtet föraktar dem. Det har också allt
för brådtom för att sätta sig ned och rufva
öfver en karaktär och dess utveckling eller
öfver en komplicerad historia med intrig och
spänning. Flertalet författare — unga i syn-
nerhet — skrifver under kampen för brödet,
kan således ej offra mycken tid för »äran»
utan måste egna sin dag åt det som ger
bröd. Våra unga författare äro snart tid-
ningsmän allesamman,
eller förlora, torde vara ovisst: det går an,
när man som Saxon finner publicistens yrke
ej blott mest mångsidigt utan äfven mest bil-
dande af alla yrken. En sådan åsigt ger
styrka.
När då lifvet tränger sig inpå den unga
sjudande viljan, och man omotståndligt tvin-
gas att skrifva något alldeles för sin egen
del, ja, då blir det korta småbitar, skarpa
profiler, raskt framkastade åsigter, skizzer,
som gifva intryck af att vara nedskrifna på
en ledig stund, men ock att samla i sig hvad
författaren länge gått och tänkt öfver.
Vi ha förut i vår literatur mer än en så-
dan samling, I allmänhet ha de blifvit lem-
nade ganska obeaktade, eller har man helt
legert förklarat, att dylika skizzboksblad ej
samling. Saxon tyckes vara mera |
Om de vinna derpå |
| höra offentligheten till, då deras författare
har det svåra felet att ej heta Turgénjew
och ej ba skrifvit Senilia.
| — Författarne tyckas emellertid ej låta skräm-
| ma sig. När de ej hinna eller kunna eller bry
I sig om att skrifva ihop digra romaner om
| kärlek och annan lek, så skrifva de helt
| rakt på sak om sina intryck och sin lefnads
erfarenhet, Denna må vara rik eller torftig,
| glad eller ha det stora felet att sakna hvarje
| ansats till humor, är den blott äkta, så ha
|| vi ingen rätt att förebrå författaren, att han
| ej låtit sina anteckningar stanna i skrifbords-
| lådan.
Saxon rullar således upp sin följd af bil-
I der. Man behöfver endast läsa den första
för att få förf:s framställningssätt klart för
| sig. Hjelten: en lärpojke. Scenen: skoma-
karverkstad. Bipersoner: mästaren och ge-
| sällerna. Handlingen: Kalle skickas efter
|| bränvin, tvingas dertill mot sin vilja, får
smak för varan, ljuger för sin gamla moder,
när han supit upp sina pengar, lemnar sin
| mästare efter en häftig scen, hvarunder han
| skyllt hela sin olycka på mästarens dåliga
| inflytande — »att jag blifvit en fyllbullt,
det är er skuld» — och slutar med att frysa
i hjäl i en snödrifva.
Det är iute ofta historien omfattar en så
lång tid som i »Dömd». Oftast presenteras
tör oss en typ och visas, hvilken ställning
han står uti. Författaren är ute och reser,
| träffar på en gammal kamrat, nu folkskollä-
| rare, fastemidd vid sitt yrke, som han af-
| skyr, derför att han ej sjelf tror på hvad
| han lär, gift och med flera barn — och 800
j kronor i lön. Ett annat exempel: jernvägs-
| mannen Granat gifter sig med en firad ko-
| kett, som ingenting duger till, det går illa,
|| han blir supig och familjen ruinerad.
Eller är det ett litet meningsutbyte, vi
få vara med om. Först det mest intima,
der en herre som heter Johan lär en uppro-
riskt sinnad vän resignationens konst, utveck-
lingens väg, »från törhoppningarnas, genom
missmodets till intresselöshetens stadium,»
Längre fram presenteras ännu en af de
måaga, »som gå under i kampen för bröd
I och tankar.» Här är det Axel, som söker
sin utkomst genom ett godt gifte, efter att
| ha sett sin »lycka» gå sig ur händerna tre
I gånger. Han begär nu mera endast att få
vegetera fram sin tillvaro i lugn utan att
oroas af några intressen, som kunna komma
besvär åstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
