Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
7
I
djurformer, eger äfven menniskan inom | kval utlöpa i »la religion de la souffrance
sig ännu relativt outvecklade organ, hvilka | humaine.»
under den fortskridande biologiska pro- |
cessen, genom en ständigt fortgående af-
passniug allt mer förfinas och i sig inne-
sluta en högre framtida existensform. Det
| Armand de Querne har gjort en kvinna
| till äktenskapsbryterska utan att sjelf äl-
I ska henne. Han kan icke älska någon
genom sinnena, nerverna och hjernan för- |
medlade medvetandet och sjelfmedvetan-
det omfattar icke hela naturen eller hela
vårt väsen, hvarken kvantitativt eller kva-
nitativt. Men af denna stora obrutua mark:
det okända, hemlighetsfulla i tillvaron,
kommer bit efter bit att inhägnas, i sam-
ma mån som menniskan erbåller finare
differentierade organ. Den i våra dagar
med allt större intresse omfattade under-
sökningen af de sommnanbulära fenome-
nen; liksom den ökade uppmärksamhet,
vetenskapsmännen, fysiologerna och de
psykologiska romanförfattarne, egna men-
niskans omedvetna lif, röjer i sjelfva ver-
ket öfvertygelsen härom.
Men enligt denna moderna, vetenskap-
liga mystik är sålunda gränsen mellan
det s. k. verkliga och det s. k. öfverna-
turliga icke en för alltid gifven, utan kan
framflyttas allt längre. Afven det öfver-
naturliga -kan förklaras rent fysiologiskt.
Det i menniskonaturen inneboende behof-
vet efter ett »au-dela» finner sitt tillfreds-
ställande inom det rent fysiska området.
All motsats är principielt upphäfd mel-
lan drömmens och analysens föremål.
Det öfvernaturliga ryckes successivt ner
inom fysiologien. I denna mystik finner
den menskliga iutelligensen och vetenska-
pen räddningen undan sin annars ound-
vikliga bankrutt.
kan förena materialism och spiritualism,
spränga den förras allt för snäfva skran-
kor utan att verka återfall i en reaktio-
när idealdoktrin och en blind tro på en
andeverld.
Men i detta lif, som är synd och li-
dande, i denna verld, som är en gåta, må
vi hysa medlidande med hvarandra! Bour:
gets barmhertighetslära har, liksom hans
mystik, framvuxit ur hans pessimistiska
verldsåskådning. Sin klaraste och full-
ständigaste utveckling har den erhållit i
de tvenne: sista kapitlen i »Un crime
d’amour», under formen af en minutiös
analys af de själstillstånd hos Armand
de Querne, genom hvilka hans samvets-
Denna mystik ensamt |
"kvinna, emedan han bortanalyserat just
det, hvarpå ensamt ett fullt menniskolif
kan byggas: de omedelbara känslorna.
’ Medan denna kvinna, hvars lif han för-
» derfvat, i sin förtviflan och hämdlystna-
dens förvillelse sänker sig i förnedring,
irrar han sjelf som en fridlös kring på
Londons gator, med samvetskvalens udd-
fina stål i köttet. Han söker resonnera
sig till ursäkt och tröst i pessimismen
och determinismen, och han lyckas vis-
serligen öfvertyga sitt förnuft, men detta
öfvertygande tröstar icke hans hjerta.
»Det goda, det onda, ångern, samvetet,
viljefriheten, — allt företeelser utan verk-
lighet, skuggor utan kropp! Men en ove:
derlägglig verklighet, det var förtappelsen
af en själ och att ett fruktansvärdt öde
hade af honom gjort verktyget till denna
förtappelse. En förtappad själ?..- —
Själens lif och död! Ord! ord!.;.. En
obetydlig cerebral förändring, och själen
är förändrad. . . Genom mikroskopet skulle
man kunna upptäcka den lilla egendom-
lighet i cellerna,. som vållar att jag al-
drig älskat.... Men hvarför lefver denna
själ under vissa idéer och dör under
andra? Hvarför? Jag vet ingenting derom;
det fins så många saker, som jag icke
vet någonting om. Jag talar om hjer-
nan. Hvad är hjernan? Det är materia.
Och hvad är materia?... Man känner
ingenting, man förstår ingenting. Hvartill
tjenar det att fråga: hvarför det här, och
hvarför det der? Det fins icke mera än
en enda fråga: hvarför det hela? Och
det enda, somvi verkligen veta, det är,
att vi aldrig skola få veta svaret på
denna fråga... Han skönjde mysteriets
afgrund, detta outransakliga svalg, som
vetenskapen konstaterar finnas på bott-
nen af all tanke och all tillvaro. Inunder
| gåtan i sitt eget öde rörde han vid all-
tets stora gåta, och hans moraliska smärta
var så intensiv, att han erfor frestelsen
(att gifva detta mysterium, hvari han
’ kände sig drunkna, en tröstande tolkning.
Hvarför skulle icke detta ord: lifsgåtan,
outgrundligt för förnuftet enligt detta för-
nufts eget erkännande, kunna vara: ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
