- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 1. årgång. 1886 /
19:14

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

Det unga Frankrike.

kan i skildringen af dessa bättre än an-
norstädes gripa hans personlighet och
hans lifsåskådning, i väsen som i detalj.
Kvinnan är det studieföremål, som när-
mast ligger för hans egendomliga förfat-
tareindividualitet, som mest tillfredsställer
honom både som diktare och som veten-
skapsman. Hon är den finaste poesien
och den djupaste gåtan. Kvinnan var
förr i tiden, säger Bourget i sin essai öf-
ver Dumas fils, »det öfverlägsna och här-
liga väsendet, ett föremål för djup tro,
en grund till energi i ansträngningen
och tröst i smärtan, från hvilket all no-
bless och all blidhet utströmmar och som
läpparne utan hädelse kunna benämna
med detta sköna namn: ängel! Den sen-
timentala fraseologien är här endast den
vulgära öfverflyttningen af allas dröm-
mar... Så kommer analysen, som stu-
derar den lefvande kvinnan; den upptäc-
ker först en fysisk varelse, elt svagt viä-
sen, underkastadt ep ständigt tynande or-
ganisms mest förödmjukande funktioner.
Och dessa organismens funktioner äro så
mäktiga, att dygderna och lasterna i de
flesta fall bero på fysiska oordningar. Hur
skall man förhålla sig gent emot allt
detta? Om man sjelf är vek ända till
sjuklighet, knäböja inför denna sorgsna
syster och tillbedja henne, derför att hon
är sorgsen. Om man är psykolog, icke reta
sig öfver köttets ofullkomligheter mera än
man retar sig öfver, att summan af en
triangels vinklar är lika med två räta.
Moralisten, hos hvilken något af kristen-
domens hat mot naturen fortlefver, och
som af instinkt har afsmåk för lifvets
angelägenheter, lider en smärtsam för-
minskning i sin dröm genom att konsta-
tera, att de storslagna fraserna om pas-
sion . och ömhet innehålla fysiska kraf,
om också raffinerade och sublima; men
hvartill tjenar denna förklädnad? han
borttager den, och hans dissektioner ut-
mynna i en obestämd och oemotståndlig
afsmak. Analysen = fortsätter sitt verk
och upptäcker, att denna kvinna, just på
grund af sin svaghet, är en varelse af
motsägelse, af böljande och list.
fins plötsliga -öfvergångar och ändlösa
omkastningar i detta nervsystem, hvilket
ständigt håller på att komma i oordning
liksom strängarne på ett allt för ömtåligt
instrument. Det fins böjningar, som

"djupt döljer sin gåta,

I och demon vexelvis.»

vilseleda, i denna personlighet, som sät-
ter finessen mot styrkan, och hvars makt
framför allt består i att icke kunna gri-
pas. För de rena artisterna ligger kvin-
nonaturens högsta tjusning just i dessa
ovissa och farliga karaktärsvindningar.
De äro hänryckta öfver, att sfipxen så
emedan denna
gåta oändligt fördjupar ögonen hos denna
otillgängliga varelse, i stånd att bli engel
Bourget är i sina
skildringar af kvinnorna vetenskapsman-
nen, psykologen, för hvilken kvinnan är
det intressanta studieföremålet; diktaren,
som känner ur kvinnans väsen lifvets
skäraste doft slå mot sig; pessimisten,
som vet, att allt det bästa i detta väsen
obarmhertigt af lifvet nedsmutsas, sön-
dertrampas, frätes af mask och ruttnar i
varsår; mystikern, som står ansigte mot
ansigte gent emot sfinxen, skymtar den
stora gåtan på djupet af kvinnans ögon;
den känsliga medmenniskan slutligen,
som smärtsamt krymper samman, sedan
hon måst konstatera denna varelses skröp-
lighet. Liksom den store kvinnoskildra-
ren Turgenjeff är det framför allt myste-
riet, som Bourget ser hos kvinnan, mun-
nens oförklarliga småleende, ögats outran-
sakliga blick. Men medan ”Turgenjeft
stannar inför detta mysterium såsom in-
för ett psykologiskt faktum, kvinnans ur-
väsen, söker Bourget upplösa detta my-
sterium i en enkel fysiologisk analys.
Han tecknar sina kvinnor på samma

| gång med Flauberts skoningslösa skärpa

och Turgenjeffs innerliga beundran. Här-
| vid gälla framför allt dessa ord, i hvilka

Det |

Bourget så oöfverträffligt karaktäriserat
sig sjelf, att förståndet och känslan hålla
hvarandra så i jemnvigt, alt sympatien
blir klar och analysen vek.

Bourget har trånat efter något skärt -
och rent, som lifvet icke eger. Hans ängs-
ligt sensibla naturel har genom den ound-
vikliga beröringen med: det grofva och
orena i lifvet blifvit så sjukligt hyperspi-
ritualiseradt, att han understundom smärt-
samt skyggar tillbaka inför det rent fy-
siska i könslifvet. Han står alltid med
ångestfull och smärtsam blick, spanande
efter det första omärkliga, ödesdigra teck-

net till den begynnande depravationen,
| som är oundviklig. Det slumrar en asket

i en sådan menniska. Hon känner emel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 5 09:43:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1886/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free