Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 Pyrrhussegrar.
kiga lifvet dernere, lika tungsinta och
svårmodiga stirra de ut i fjärran. Ingen
af dessa tusenden, som gå ut och in ge-
nom den stora murgrönsklädda pelarpor-
ten, ingen enda bryr sig om, ifall Märta
Ulfklo lefver eller dör. Af alla dessa
tusentals ögon, som mötas. och blixtra,
som "bedja och neka — intet enda söker
hennes; ingen enda af alla dessa tungor,
som aldrig hvila, talar till henne. Som
ett orörligt, förlamadt hjul i ett jättelikt
perpetuum mobile är hon ensam midt i
detta evigt vexlande, kosmopolitiska ho-
tellif: — och genomisad, som förstenad
i denna tunga, ändlösa .ensamhet, tyckes
det henne, som om förtid, nu och fram-
tid småningom flöte samman till ett, och
hela lifvet bredde sig ut omkring henne |
som et; stilla, disigt haf, utan böljor
och utan strand — tomt och ödsligt —
hvaröfver hennes egna trötta tankar så-
som vilsedrifna, anskjutna foglar oroligt
kretsa.
Dö ett ord, två bokstäfver
det hade hon nu i så många månader
sträfvat alt sätta sig in i utan att lyckas. |
Alltsedan iden eftermiddagen hemma i
Stockholm, då hon i hänsynslös ångest
ändtligen hade trängt läkaren in på lif-
vet och rigtigt fått reda på, hvad han
egentligen menade med sin Ȋrftliga dis-
posilion, förvärrad af ett alltför hetsigt
blod», hade det ordet — de två bokstäf-
verna - icke varit ur hennes medve-
tande. Ah, den eftermiddagen! — Hon
kunde se sig sjelf — blek, trotsig, upp-
rätt, med ansigtet mot den kalla, blågrå
vinterdagen, — den lille doktorn, gni
dande sig uppät den hvita kakelugnen,
småleende med sitt kloka, tvetydiga le-
ende; och hon hörde replikerna falla
emellan dem, tunga, ’ dofva, som svarta
kulor i domens urna. Dö vid tjugofyra
år! — Nog visste hon, att der var bröst-
sjukdom i-slägten, men som barn hade
hon ju alltid varit frisk, och systern, som
var gut. os
— Som är gift — ja. Detär.’.
är, som sagdt, blodet, det hetsiga blodet —
Hon skulle ha velat slå den gamle
mannen, som han stod der med sina
nedslagna ögon och sitt leende.
— Hvarenda balnatt, fröken Märta,
hvarenda dans har varit bränsle på elden.
Och alla de” erotiska fantasier — — —
.
det |
| — Som jag kvält. Hon kunde höra
råheten i sin egen stämma.
— Mycket riktigt — som ni »kväft».
| Det är just det tokiga, det. Det har va-
rit farliga segrar de der, fröken, — rent
ödeläggande för en sådan fysik.
Farliga, dyrköpta segrar Pyrrhus-
segrar! Hon kunde räkna dem på fin-
grarne, nämna dem vid namn, dessa »ero-
| tiska fantasier», som hon väl betvungit,
men i en kamp, som kostade all hennes
| lifskraft. Och icke ens ”u lemnade de
| henne i fred — in i döden förföljde de
| henne. S
| För alla de nätter, då hon ännu med
dansens feber i sina lemmar, hetsad af
vinet och männens blickar, i brännande,
sömnlös ångest timvis hade kastat sig på
| sitt läger. Och om morgonen hade hon
| stigit upp slapp och tung, utan en redig
tanke i sitt hufvud, nervös, sä att hon
icke tålde höra ett steg. Hela hennes
ungdom, hela hennes lif — bara denna
| förtviflans kamp, som absorberade alla
| hennes intressen, förslöade hennes intel-
ligens och tvang henne att ständigt vara
| på vakt emot sig sjelf som mot en fien-
I de. Det var denna eländiga försigtighet,
| hvilken hon nu hatade som sin -olycka,
| — detta tvetydiga surrogat för dygd, som
| samhället tvingar kvinnan att plåstra öf-
| ver alla sina känslor och alla sina intres-
I sen, ända tills hon blir till ett färglöst,
osjelfständigt kryp, som aldrig törs taga
ett enda steg, utan alt trefva för sig med
| antenner — och alltid drager sig till
baka. ;
| Nu såg hon hela: sitt lif som i en
| krossad spegel, hvilken ej är i stånd att
| helt och hållet återgifva bilden af ett fö-
| remål, men. som i hvarje skärfva speglar
len stympad torso. För hennes minne
I dök der oupphörligt upp — än ett an-
| sigte, än en figur i- en. viss ställning, —
I en roddares nakna arm, en solbränd
| nacke under en styf, upprättstående mili-
| tärkrage, en upplyft fot med skridsko. —
I
|
Och kring sådana motiv växte der små-
I ningom fram en hel situation — skarp,
tydlig och färgrik — tills den "gled öfver
i en annan och vek för den.
Kälkarne knarra och gnissla mot den
| hårdstampade, hala backen — glida blixt-
I snabt öfver snön och ett långt stycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
