Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 (BTG 5 BT ARI E RE
Dagny och allmänheten. — Till Red. af »Framåt.»
Vidare talar Dagny om Framåts afsigt atl
få arbetsklassens kvinnor till sina läsare och
söker visa det skadliga häri i sammanhang
med våra »läsesamkväm» för unga arbeter-
skor och middagsspisningen för dessa å vår
serveringslokal »Föreningen>.
Hon säger: Man kan således befara, att
vid de läsesamkväm, som föreningen enligt en
mycket god plan anordnat för helt unga arbe-
terskor, stycken sådana som > Pyrrlussegrar»
kunna läsas högt för det lilla awvditoriet, man
kunde tänka sig, att de fattiga sömmerskor,
som bespisas med billig middag, tillika få till
lifs Amalie Skrams snvutsiga fantasier eller de
danska socialisternas skildring af den impone-
rande ställning kvinnor nu intaga i deras —
processioner (!) ".
Dagny kan vara lugn. De kvinnor, som
leda våra läsesamkväm sakna hvarken begåf-
ning eller urskiljning, och om exempelvis
»Pyrrhussegrar» skulle läsas högt i något af
samkvämen, kan Dagny också vara öfvertygad
om, att man efteråt talar om hvad man läst
och derigenom är i tillfälle att verka mera
godt, än hon kanske någonsin orkar drömma
om.
Och om våra arbetande kvinnor följde sina
danska systras exempel och bildade förenin-
gar, inom hvilka de kunde diskutera sina in-
tressen, hvad farligt låge deri? Eller är det
kanske inte på sin plats att kvinnor bilda fack-
föreningar? Skola blott männen ha privile-
gium på att göra detta?
Hvilket som, lär — om jag icke missmin:
ner mig — redan två kvinliga fackföreningar
bildats i Stockholm, i trots af »Dagny>, och
jag tror inte det skall dröja länge, innan man
äfven här följer exemplet.
Socialismen återigen, är en rörelse af så
berättigad och genomgripande natur, att det
minst sagdt vore en dumhet, om jag förhin-
drade den att afspegla sig i Framåt. Mina
; personliga sympatier för socialismens, broder:
skapets, idé har jag som enskild person visat
i Framåt medels den lilla artikeln >»Om 50-
cialismens riksförderflighet>, hvilket jag hop-
pas måtte ha varit min oförgripliga rättig-
het.
Hvart Göteborgs kvinnoförening vill hän?
frågar Dagny med bäfvan.
Till samma mål som Dagny och Fredrika-Bre:
mer-Förbundet förmodar jag, ehuru hon onekli-
gen imycket går olika vägar med nämda duo.
Och målet, det är väl — eller hur — kvin:
nans frigörelse?
Men kanske Göteborgs Kvinnoförening ej
har lof att välja det sätt, hvarpå hon vill ar-
beta för detta vårt gemensamma mål. Hon
borde måhända stöpa om sitt program i mindre
demokratisk riktning och t. ex. lemna sina
sociala intressen åt Dagny och Fredrika Bre-
mer-Förbundets synnerliga omvårdnad?
Meuar man det, vill jag nämna, att det får
hvarken Dagny eller andra vänta sig.
- Utropstecknet tyckes antyda det okvin-
liga af att gå i procession. Men tänk då på,
hur kvinnorna i alla tider gått både i begraf-
nings- bröllops- och kröningsprocessioner!
Slutligen säger Dagny, sedan hon vädjat till
»samvetsgranna föreningsmedlemmar» om att
skilja tidskriften från föreningen: »bäst vore
dock, om den käcka redaktionen hade nog verk-
ligt mod jemte öfvermodet, nog storsinnad öd-
mjukhet -att öppet erkänna sina missgrepp och
frivilligt ställa sig under kontroll af en nämd,
bildad af personer med sundt omdöme och full
känsla af det ansvar, som innebärs i ledningen
af en kvinnoförenings organ, en nämd, som
inser, att det gäller för föreningen icke attrusa
>framåt», lika godt i hvilken riktning, utan att
tåligt sträfva uppåt mot sitt mål.»
I mitt bemötande af Handelstidningens le-
dare har jag visat, att jag icke anser mig ha
begått något »missgrepp»> med införandet af
den mycket omtalade skissen, hvadan jag må-
ste spara att visa »storsinnad ödmjukhet>, till
dess att det bättre behöfs.
Sin afsigt, att få »Fråmåt» ekild från Gö-
teborgs kvinnoförening, har Dagny uppnått —
hon har betydligt medverkat till derna skils-
messa — men Framåt kommer fortfarande att
utgifvas — med samma redaktion — af en
ny förening, Göteborgs kvinliga diskussionsför-
ening, hvilken bildats dels af grundläggare
till Göteborgs Kvinnoförening, dels af andra
dess medlemmar, alla fortfarande kvarstående
inom Göteborgs Kvinnoförening.
Anmärkas må -— innan jag slutar — att
jag, ehuru jag kunde haft skäl dertill, icke
en enda gång angripit vare sig Fredrika Bre-
mer-Förbundet eller Dagny, och jag önskar
fortfarande att slippa göra det, men blir Gö-
teborgs Kvinnoförening eller Framåt, på sätt
som skett, någon mer gång angripna från det
hållet, så tiger jag icke.
För min del ser jag helst, att de resp. för-
eningarne och tidskrifterna hvardera på sitt
håll — sådana de äro — tala för sig sjelfva,
och jag skall vara den första att medgifva,
att de både kunna och böra samarbeta i de
punkter de ha gemensamma.
Till sist: en tacksägelse till alla de tidnin-
gar som understödja Göteborgs Kvinnoförening
och Framåt!
: Alma Åkermark.
— — —
Till Red. af "Framåt."
DE har hvarken varit af feghet, eller derför
att jag intet har haft i sak att säga, som
jag icke förr svarat på Stella Kleves direkta och
indirekta anfall i hennes uppsats: »Om efter-
klangs och indignationsliteraturen i Sverige» (i
Framåts första septemberhäfte), utan har orsa-
ken helt enkelt varit den, att det ifrågavarande
häftet först nyligen fallit mig under ögonen,
Men äfven sedan jag läst uppsatsen, känner jag
mig mycket litet hågad att besvara det så föga
| genomtänkta angreppet och ämnar heller icke
| att börja någon slags diskussion i ämnet, hur
mycket det än skulle glädja mig, om någon ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
