- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 2. årgången. 1887 /
8

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8 El kvinnoporträtt.

Grönland, m. m. »I andarnes land», indi-
ansk saga, är en för hennes skaplynne mycket
betecknande skizz, som hon bearbetat från
Hennes omfattande språkskick-
lighet gjorde, att hon kunde alla
de stora kulturländernas litteratur i original-
språket samt underhålla korrespondens med
vetenskapsmännen i flera länder, hvarjämte
hon under de sista ären tjänstgjorde som se-
kreterare vid den internationella tidskriften
»Acta Mathematica.»

Men dessa års mångahanda arbete hade
dock ofta varit afbrutet af förnyade sjuk-
domsanfall.

Hvad del hennes verksamhet vid muséet
kan ha haft i denna sjuklighet torde väl
vara svårt att afgöra. Men i alla händelser
mäste det dagliga sysslandet med dessa i års-
gammalt dam inpyrda samt ofta i arsenik
konserverade föremål varit mycket skadligt.
Allvarsamma symptomer af ett lunglidande
började framträda med väksande styrka, och
nästan hvarje år låg hon flera veckor å rad
till sängs med feber och plågor, men afbröt
detta oaktadt aldrig sin verksamhet.

Hon hade en sällsynt förmåga att elda
andra till arbete och hade alltid på muséet
till sin disposition åtskilliga unga fickor,
vanligen f. d. elever, som icke begärde bättre
än att få tjänstgöra som hennes biträden.
Döttrar från rika hem, som voro vana att
endast roa sig, arbetade här hela dagarna och
lyssnade ifrigt till den ledandes korta och
bestämda order, erhöllo sällan ett tack för
sina tjänster och aldrig ett berömmande ord
för sin offervillighet, hvilken mottogs som en
enkel pligt, ej som en personlig tjänst.

Det är nyttigt för dem att lära sig ar-
beta, var Cornelias enkla svar, då någon ut-
talade sin förundran öfver den rikliga till-
gången på frivilliga biträden. När hon nu
låg på sjuksängen, var det denna här af fri-
villiga som skötte tjänsten. Den mest erfarna
af truppen kom upp hvarje dag och mottog
order från sjukbädden samt aflemnade rap-
porter, den sjuka låg alltid i sängen omgif-

engelskan.
studera

ven af etnografiska böcker, plancher, ritnin-
gar af hennes egna händer, afsedda till led-
Och
bredvid sjukbädden stod alltid på ett bord

ning vid uppsättningen af föremålen.

en mängd olika glas och burkar med blom-
mor af ärstidens fagraste, burna dit af den
unga frikåren.

Frågar man sig hvad det var, som fram-
kallade denna ovanliga hängifvenhet och of-
fervillighet hos de unga anhängarna, så skall
man finna, att det, förutom de höga karak-
tärsegenskaper, som alla, hvilka kände henne
närmare, funno hos henne, och den ovanliga
begåfning, som lyste ur dessa alltid glänsande
ögon, också till en stor del berodde på den
hela personlighetens insats, hon själf gjorde
i sitt arbete, den hängifvenhet, den lefnads-
lust och glädtighet, hvarmed hon arbetade
och som alltid verkade som ett lifvande ek-
sempel på andra, förjagade lojheten och lik-
giltigheten ur hennes väg och väckte den
slumrande viljekraften till lif hos alla, som
kommo i beröring med henne. Med all sin
skeptisism, sin inre bitterhet och misstro
hade hon dock ända till inemot slutet en säll-
synt lefnadslust, och från hennes väsende ut-
strålade alltid, t. o. m. då hon låg på sjuk-
bädden med sin hektiska rodnad och ögonens
naturliga glans till ytterlighet skärpt genom
febern, en egendomlig, smittande friskhet och
käckhet. - Hon hatade semtimentalitet och
klädde gärna äfven sina innerligaste känslor
i torra, halft skämtande ord. Skratt och skämt
ljöd därför också alltid kring hennes sjuk-
bädd, och hoppet ville aldrig vika därifrån,
hur mörkt det än såg ut ibland. Man såg,
att här var en vilja att lefva, så stark, att
den väl kunde besegra de svåraste anfall.

Hon ville lefva. Hon älskade lifvet, trots
den ringa glädje och de stora bekymmer,
hvaraf det för henne var sammansatt. Och
hon ville verka, ville uträtta något stort, ville
vinna ära och utmärkelse och därigenom höja
kvinnans anseende och ställning i samhället.

Och hon ville också därför lefva, att
hennes mor, som hon älskade med den öm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 5 09:43:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1887/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free