Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 ” Giftas”.
opposition mot kvinnorörelsen, och i den
senare frågan har han varit den förste här
i norden, som häfdat hvad som folk i ensi-
dighetens förvrängning älskar kalla ”köttets
emancipation”, den som djupt och klart. upp-
fattat och framstält det fysiologiska elemen-
tet i förhållandet mellan könen såsom en i
naturen inneboende och derför moraliskt gil-
tig lag. Strindbergs åsigter i dessa båda frå-
gor bestämmas deraf, att han orubbligt fasthål-
ler den ’ moderna naturvetenskapliga synpunk-
ten, hvilken han så innerligt sammansmält
med sin personlighets väsen, att mennisko-
lifvet ligger framför honom just i den dager
och just i de förhållanden, som uwuströmma
från och bestämmas af denna synpunkt. Som
diktare ser han, dömer och skildrar allt mot
bakgrunden af denna teori, ty denna har för
honom blifvit rent af en konkret, personlig
Syn.
Det är nu ett, att undersöka halten och
hållbarheten af dessa teorier i Strindbergs
framställning, sett annat att betrakta hans pro-
duktion rörande detta ämne i dess samman-
hang med hans individualitet. Strindberg
må sjelf anse hvad han vill, -— jag är fast
öfvertygad om, att Strindberg först och främst
är diktare och bör dömas som sädan, och att
hans reformatoriska gerning verkats mera af
hans diktning, hvari han satt in hela sin
personlighet, än af hans aggressiva förständs-
polemik, hvari en kall tankefantasi utan styr-
sel af hans sanna och äkta känsla låter pa-
radoxerna irra kring som ett lössläppt hund-
koppel. Strindberg har framdragit äkta dikt-
verk i satirens konstbraech, frätande som
syror och hvassa som knifseggar och mätta-
de af hans märkliga personlighet; och det
är synd, att han af sitt förakt för ”konsten”
äfven härutinnan drifvits in på tidningsjar-
gonens uttrampade allfarväg.
”Giftas” innehåller först och främst ci-
tat från en del författare, hvilka alla gå ut
på att konstatera qvinnans tyranniska natu-
rel och parodiskt uppdrifna sjelfkänsla, hen-
nes brist på intellektuel utbildning och det
barocka i hennes nuvarande maktställning
inom familjen och samhället. Efter denna
”Inledning” hommer ett ”Förord” hvari för-
fattaren sjelf ytterligare utvecklar detta tema.
Bland de derpå följande novellerna finnas, så-
som nämdt, åtskilliga som äro uppsatser, anek-
doter, kåserier, bevisningar, hvad som helst,
men som icke ha synnerligen mycket med
diktning att skaffa och icke erbjuda någon-
ting af särskildt intresse, emedan de icke äro
utslag af Strindbergs innersta och egendom-
liga menniska, samt emedan resultaten af
dessa excentriska resonnemanger ärs vida dju-
pare uppfattade och verka långt kraftigare på
oss, då Strindberg lätit dem framgå af men-
niskoöden i st. f. att sjelf direkt formulera
dem. Säsom exempel härpå kunna nämnas:
”De ideala kräfven”, ”Den starkare”, ”Affär”;
”Ötvertro”, ”Hans piga”, ”Debet och Cre-
dit”.
Bland de noveller, i hvilka diktaren hos
Strindberg — denna besvärliga varelse, som
han icke trots alla sina bemödanden kan
blifva kvitt — fått verka mer eller mindre
fritt, finnas tvenne kategorier.
Först tendensnovellerna, i hvilka för-
fattaren genom sina lifsskildringar vill äskåd-
liggöra en bestämd grundtanke. Diktningen
och förständsresonnemangerna ha i dem mer
eller mindre sammansmält, naturligtvis före-
komma allt här och hvar små omotiverade
Strindbergska marginalanteckningar, hvilka lä-
saren helst skulle velat vara utan, liksom of-
ta en Strindbergsk sensmoral är vidhängd
utan något som helst organiskt samband med
novellen. De båda ofvannämda spörsmålen
om könsförhällandena påtrycka dessa noveller
sin prägel såsom den dager och bak-
grund, i och mot hvilken författaren målat
sina scenerier. Jag har särskildt påpekat,
att Strindberg ser de könsliga förhållanden i
menniskolifvet såsom stående i naturligt sam-
manhang och öfverensstimmelse med dem
som räda i den öfriga naturen. Jag skall hän-
visa läsaren till sid. 89— 91 (i ”Mot betal-
ning”) sid; 30: och 320(i Brödet”) m. fö
ställen, på det att han må kunna förstå, hur
innerligt denna uppfattning vuxit samman
med Strindbergs hela inre lif och hur den
ständigt format sig för honom till konkreta
bilder.
Men vid sidan af dessa tendensnovel-
ler finnas några andra, i hvilka Strindberg
dokumenterar sig såsom den absolut för-
domsfrie iakttagaren, hyilken tillvarons gåta
och lifvets grymhet fylla med bittert sorg-
modig medlidsamhet; I ”Den brottsliga na-
turen” betonar Strindberg genom de båda
samtalande personerna den förklarande fysi-
ologisk - psykologiska synpunkten såsom den
enda rigtiga i motsats till den dömande dog-
matiskt - moraliska, gent emot lifvets före-
teelser och medmenniskornas handlingar, till
och med i fråga om sådana fenomen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
