Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
Det unga Frankrike.
»ÅA Rebours’» diktare i öfverraffinerade sin-
nens och artificiella känslors abnormiteter
och excesser.
II.
Denna raffinerade, moderna konstsmak
och denna ättikskarpa misantropi gifva prä-
geln åt Huysmans” diktning. Den säregna
karaktären i hans båda romaner »Les-soeurs
vatard» och »En ménage» har danats genom
samverkan af dessa tvenne faktorer, hvilka
framträda i det stora som i det lilla: i valet
af ämnen, personager, samhällsklasser, situa-
tioner, interiörer, stadskvarter och landskap
såväl som i skildringens allmänna ton och
art.
i Hufvudpersonerna äro i »Les soeurs Va-
tard» tvenne unga fabriksarbeterskor, i »En
ménage» tvenne unga konstnärer. Dessa sina
hufvudpersoner har Huysmans sedan stält in
i och omgifvit med deras hela milieu i all
dess skiftande mångsidighet. De båda roma-
nerna blifva derigenom icke: endast framställ-
ningar af individuella menniskoöden utan
diktverk i hvilka stora samfundsklassers lif
upprullas, icke endast porträtt af ett par
personer utan väldiga dukar af det nutida
arbetare- och artistlifvet. De röra sig egent-
ligen och i främsta rummet kring de tvenne
arbeterskornas och de tvenne konstnärernas
könslif; men kring de särskilda paren, af
hvilkas sammanlagda lifserfarenhet Huysmans’
egen tröstlösa uppfattning är konsekvensen,
grupperar sig deras omgifning i allsidig ka-
raktäristik. På detta sätt blifva dessa tvenne
romaner på en och samma gång skildringar
af individuella menniskoöden, stycken af vidt-
omfattande nutidslif samt uttryck för dikta-
rens egen personliga uppfattning af lifvet,
särskildt hvad angår kvinnan och könsför-
hållandena.
Systrarna Céline och Désirée Vatard ha
mycket skiljaktiga skaplynnen och gifva just
derigenom författaren tillfälle att skildra ka-
raktären hos den arbetsklass, som de båda
tillhöra, i dess olika sidor och yttringar.
Céline har redan tidigt, innan den rätta
åldern ännu kommit, idkat umgänge med
män, och hon har derigenom från första bör-
jan blifvit botad för alla illusioner i den vä-
gen, innan hon genom erfarenheten känt hela
innebörden och fullheten i ett könsförhållande,
vare sig fysiskt eller andligt. Hela den obe-
stämda längtan, hvari en normal ung kvin-
nas
spänstiga trånad, det unga blodets sunda
jäsning, har hon aldrig förnummit. Hennes
könsbehof har tillfredsstälts, redan innan de
mognat, och hon har kvar endast en nykter
skepticism gent emot alla könsförbindelser,
momentvis afbruten af en torr, kokande sin-
lighet. Hon vandrar ur den ene mannens
armar i den andres. Då hon icke har äl-
skare, känner hon tomhet, och ledsnad, då
hon fått en ny. Hon kastas ständigt af och
könslif röjer sig, den unga kroppens
an mellan afsmaken för att hundsvotteras af
förste bäste samt längtar efter att åstundas
af någon vid nattens inbrott. "Hon har emel-
lertid gifvit sig in i de tillfälliga, kortvariga
förbindelsernas kretsgång, och det ideal af
delikatess i förhållandet mellan man och
kvinna som hon bär på frätes småningom
upp.
Désirée deremot har uppbevarat hela sin
kvinliga könsfond i afvaktan på att den man
omsider skulle komma som hon kunde gifva
allt, helt, oafkortadt, oinkräktadt. Hon har
skrämts tillbaka från de döda förbindelserna
genom systerns och kamraternas exempel,
medan hon å andra sidan sett prof på lyck-
liga äktenskap i hemmet och bland umgän-
get. På detta sätt har i hennes unga flick-
hierna formats en bestämd föresats att taga
vara på sig, tills stunden komme, då hon
kunde sätta in allt: Hon söker en ung man
som vill äkta henne, en ung man efter hen-
nes smak, som ser bra ut och vårdar sitt
yttre och tillåter henne realisera sin anspråks-
lösa dröm om en obekymrad utkomst och ett
propert hem,
Céline har vid berättelsens början till
älskare en vagabond vid namn Anatole, en
slyngel af äkta skrot och korn, men oemot-
ständlig för fabriksflickorna. Han misshandlar
henne, när han är vid dåligt humör, och
super upp hennes pengar, när han vill roa
sig. Slutligen tröttnar hon på detta och ger
sig i slang med målaren Cyprien Tibaille.
Det kittlar till en tid hennes fåfänga att ha
en älskare af högre samhällsställning, men
det ironiska förakt och den negligerande öf-
verlägsenhet, hvarmed han behandlar henne
till dagligdags, förbittrar henne ännu mera
än Anatoles handgripligheter. Hon återvän-
der till sin Anatole. Med honom kan hon
åtminstone roa sig efter sin egen smak, mas-
sivt och brutalt, som två starka, ystra djur,
och hon tar hellre emot hans örfilar än
AR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
