Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
255
färgkluddarens sarkasmer och stumma ring-
aktning och raffinerade sätt att njuta henne.
Désirée åter finner en ung man, unge-
fär sådan som hon önskar sig honom, i en
nykommen arbetare i fabriken, Auguste, hvil-
ken å sin sida har i hufvudsak samma ideal
af. stilla och anspråkslös huslig lycka som
hon och genast i henne ser den kvinna, med
hvilken han han skulle kunna realisera detta
ideal. Hon finner honom god, snygg, ordent-
lig, och han konstaterar med stilla inre glädje
att hennes. drägt är hel och hennes lintyg
renligt. De besluta omsider att ingå i det
heliga äkta ståndet, men möta det bestäm-
daste motstånd af gubben Vatard, som vill
ha en måg som sjelf kan försörja hans dot-
ter men hvars vägran emellertid hufvudsak-
ligen bestämmes af hans egoism: han kan
nemligen icke undvara Désirée i hemmet för
sitt eget välbefinnande, emedan gumman är
ofärdig och Céline ständigt är ute och stryker
kring på gatorna. De unga menniskorna
hålla af hvarandra; det är icke endast det
allmänna könsbohofvet som drager dem till
hvarandra utan en personlig ömsesidig kär-
lek, och författarens bittra vämjelse glider
öfver i vek medkänsla i skildringarna af de-
ras rörande naivitet. Emellertid förderfvas
deras kärlek derigenom att fadren vägrar sitt
samtycke, en förruttnelseprocess försiggår i
dess ädlaste delar, de hopplösa utsigterna och
deras af fysiska orsaker dagligen skärpta in-
bördes. rättighet nöter och fräter på de band
som binda dem samman, Allt hvad som en
gång gifvit deras förhållande dess charme,
försvinner som den flygtiga parfymbouquet’en
i en öppnad flacon. >»De små lågheterna,
småaktigheterna, bitterheten, karaktärsdräggen,
som torkat och tegat så lärge som tillgifvenheten
för hvarandra kväfde i dem hvarje tanke på att
såra eller bekämpa hvarandra, började visa
sig, liksom den grofva vänningen under det
slitna inslaget i en drägt.» Deras förhållan-
de har småningom blifvit en olidlig plåga
ifrån att ha varit den största sällhet de känt.
Det fins ingenting mer gemensamt mellan
dem än minnet af de forna goda stunderna.
Omständigheterna ha hindrat dem att få af
af den andra; och det är ett fullkomligt rig-
tig psykologiskt faktum, att en dylik förbin-
delse mellan en man och en kvinna vänder
ut en afvigsida af hatfull, vettig bitterhet,
hvari den ena parten i smärtsam skadeglädje
söker upp den andras sårbara punkter. Släg-
hvarandra allt hvad de väntat sig den ena.
tingar och vänner arrangera tvenne förnufts-
partier, och de gifta sig hvar på sitt håll.
Författaren André och målaren Cyprien,
hufvudpersonerna i »En ménage», äro tvenne
nya konstnärer, i hvilkas lifshistoria Huys-
mans funnit tillfälle att formulera sin lifs-
åskådning, särskildt angående förhållandet -
mellan könen, samt sin uppfattning af konst
och literatur. Med mycket skiljaktig indi-
viduel läggning cch med hvar sin egendom-
liga könserfarenhet äro de båda representanter
för den moderna oppositionella konstnärsskola,
som Huysmans sjelf tillhör. De ha båda
blifvit illa åtgångna af kvinnorna och de äro
förenade i samma gemensamma hat mot
bourgeoisiens fördomar, förakta och misstro
mängdens omdöme, glädja sig åt fiaskot så
som det säkraste beviset på originaliteten och
gedigenheten i deras konstverk, hålla sig fjer-
ran från den literära och artistiska verlden i
öfrigt och tilltygas regelbundet illa af bladen.
Dessa tvenne omständigheter ha i förening
med hvars och ens särskilda naturer format
deras lif.
André är en af dessa menniskor, hvilka
under ett beslutsamt yttre döljer en ung flic-
kas skygghet, en oöfvervinnelig fruktan för
att synas löjlig och för hvad verlden skall
säga. »Han tvekade i lifvets enklaste för-
hållanden, att taga parti, vacklade, såg svå-
righeter öfveralit, löste dem stundom med en
pultrons käckhet och ångrade i nästa ögon-
blick den fasthet han ådagalagt». Liksom i
sitt lif är han äfven i sina böcker på samma
sätt envis och svag utan jemvigt, envis i
fasthållandet af en idé som han vill bringa
till utförande, svag gent emot de svårigheter
som möta härvidlag. Han framhärdar i sin
vilja, men gör icke minsta försök att undan-
rödja hindret: Allting tröttar honom, så snart
han gripit sig an med det. Till följd af hela
sin läggning har han nödvändigtvis slutat,
inom literaturen, med att skrifva en å två
långsamt hoplappade och klumpigt bygda ro-
maner samt, i lifvet, med att hamna i äkten-
skapets lugna farvatten, i den tomma kärleken
i en borgerlig äktenskapssäng.
Cyprien deremot har ett helt annorlunda
utprägladt skaplynne. Han är en dekadan-
sens menniska med hull och här. Han älskar
lastens alla skiftningar, så vidt de äro kom-
plicerade och subtila. Spinkig till sin kropps-
byggnad, nervös ända till ytterlighet samt
ständigt hemsökt af denna tunga, heta bränna
som stiger genom ådrorna från förslappade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
