Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Sr AN PA NR hor (80 NE NTE
Framåt.
207
denna blandning af vedervilja och grym väl-
lust inför tillvarons hiskligheter.
Huysmans - berättar om lifvet i de stora
fabrikerna hälften som en af dessas invånare
skulle berättat, hälften som en finkänslig mi-
santrop. Då han blottar det nattliga lifvet
på gatorna och förlustelseställena i den stora
Seinestadens arbetarekvarter in i dess veder-
| ygeligaste detaljer, skälfver en smärtsam
krympning i denna diaboliska omständlighet
och ro, hvarmed han dröjer i dessa detaljer.
Det är som om man såge ett grymt,
stelnadt vällustleende, då ham sätter sitt för-
I storingsglas öfver de dolda varsåren och de
anfrätta kärlväggarne i de finaste förgrenin-
garna i detta stora ådernät som är Paris.
Till och med då han letat fram och fixerat
i sin diktning det vackra och fina i detta
eländighetelif, såsom i fråga om Désirées och
Augustes kärlek, kommer det plötsligt en bild
eller ett faktum, hvarigenom det blida, med-
ömkande vemod, hvari hans vämjelse glidit
ut, löses opp i ett skärande missljud. Det
är framför allt stupiditeten, löjligheten, den
komiska vämjeliga sidan i lifvet, för hvilken
han har en nästan onaturligt skärpt blick;
det är denna sida som han företrädesvis ser
i allt, den breder ut sig till overkliga
proportioner, så att den undanskymmer allt
annat och löper ut i grym ironi hos honom
sjelf. "Så t. ex. i den scen, då André vid
hemkomsten på kvällen finner en främmande
man i sängkammaren. Hvad Huysmans spe-
cielt betonar är den löjliga och ömkliga figur,
som den förfärade älskaren gör, då han hop-
par kring i rummet i blotta linnet och gör
sin toalett, medan den äkta mannen vandrar
fram och tillbaka på golfvet. Det är det
löjliga i denna vidriga scen som Huysmans
uppfattat; derför blir också hans berättareton
den ironiska.
Ett otäckt, löjligt nonsens, — det är
lifvet, Hälften stupiditet, hälften snusk. Och
det triviellaste och eländigaste af allt, det är
för Huysmans kvinnorna. Det fins icke inom
hela den samtida literaturen en sådan kvinno-
hatare som Huysmans. Mot honom är Strind-
berg bara barnet. .
Könslifvet är och blir och måste bli en-
ligt Huysmans sett obotligt elände för båda
könen, hur man än formar det. Désirée, som
drömmer bort en stor del af sin varmblo-
digaste ungdomstid för sitt ideal af hemlif,
och Céline, som kastar sig ut i de sinliga
dårskapernas hvirfvel i ett blindt och brutalt
laisser - aller, se beggejust det bästa af hvad
de väntat sig dunsta bort och få nöja sig
med den föga smakliga bärmen. Och André
har gjort sina många rön, från bordeller ge-
nom alla mellanstadier ända upp till äkten-
skapet, endast för att komma dit, der Cyprien
tar emot honom med sitt mest skeptiska små-
leende: »der ser du, käre vän, allt det der
duger inte. I grund och botten äro konku-
binatet och äktenskapet precis lika bra, ty
de ha båda två befriat oss från alla konst-
närliga intressen - och könslig melankoli.
Talanglöshet och helsa, hvilken dröm!», Vi
få våra knappar isydda och vår mat lagad
och mer skall man icke begära af kvinnorna,
ty allt annat är bara nonsens.
Af komposition finnes i Huysmans” ro-
maner så godt som ingenting, utom att, så
som jag redan påpekat, begynnelse- och slut-
kapitlen sluta sig kring skildringen såsom
ramen kring en tafla eller utgöra det musik-
tema som varieras i boken. Kapitlen följa
efter hvarandra oorganiskt, utan att framväxa
ur hvarandra, ligga slängda kring på måfå.
Det fins ingen grundritning, intet arkitekto-
niskt mönster. Det hela är en serie af mer
eller mindre fristående taflor, målade efter
impressionismens metod. På nära håll ser
man endast några tjockt påsmetade färgklum-
par, men ställer man sig på det rätta afstån-
det, ordna de sig, sammanställa sig och sam-
mansmälta till en interiör, ett landskap, en
figur eller ett ansigte, och man beundrar
denna konst med dess våldsamt djerfva och
intensivt säkra grepp ut ur lifvet. I Huysmans’
målningar af marknads- och värdshuslifvet
fins något groteskt humoritiskt som påminner
om hans lzandsmans, den flamländske mästaren
Teniers’ dukar, med all skilnad för öfrigt i
det lif som framställes och den metod som
användes. (Forts.)
När och Fjärran.
I ,.Kvinden och Samfundet" läses följande ut-
drag efter sThe english womans reviews: Den 14
januari dog i Worchester i Massachusetts en kvinna,
hvilken hela sitt lif igenom kämpat en förtjenstfull
kamp för negerslafveriets afskaffande, för kvinnans
rösträtt och för nykterhetssaken.
Abby Kelly föddes 1811; hennes föräldrar här-
stammade från iriska kväkare, De flyttade till Wor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
