Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öjebliksphotographier.
förfalskning; lifserfarenheteri stället för konve-
nansmeningar; trosföremål i stället för dogmer;
med ett ord: frihet i stället för att som nu
ordnas i bås, förses med etikett, sorteras i
parti, uppföras i katalog, indelas i kategori
och iklädas uniform!
»Men månne icke själfviskheten skulle
taga för mycket rum, ifall modet företedde
fri plats åt personligheten?» invänder någon
altruist.
Kräfves det då icke mod för att vara
god? Ar icke friheten vilkoret för all äkta
hängifvenhet? Medför icke lyckan att vara
själfständig, också den att kunna vara ädel
modig?
modet?
Den, till hvilken snart millioners jultan-
kar gå, dog, emedan han hade mod att stå
ensam, i stället för att kring sig bilda parti;
mod att vara sig själf, genom att slita sön
tids band ! mod>att tro på friheten.
Därför kan godhetens bud att göra andra
allt, hvad man önskar måtte vederfaras en
själf, icke stå i strid med öfvandet af mod. |
Det är tvärtom, från en annan synpunkt;
samma eviga tanke, som utsades genom helle-
nens maning:
»Tron, att lyckan består i friheten och
friheten i modet!
Ellen Key.
joe
Öjebliksphotographier.
4 havde veret otte Dage i Venedig og
|bestattöde nu efter de
JA rende Undersögelser at
tage over til
SV
Öen »Lido», Venedigs berömte Badested, for
at hvile lidt ud, inden jeg atter gav mig i
Kast med Kataloger, Kirker, Kunstsamlinger
og al den Pragt og Storhed, Venedig rum-
mer. Det förste Indtryk havde veret over-
yeldende, jeg vilde sunde mig lidt paa Lido:
Snart bragte Gondolen mig derover og inden
kört
Terrasse, havende
blaanende. Bölger,
for
der
Öje
i Solglandsen legede
omkap med de muntre Mermeskebörn dernede |
i phantastiske kledelige Kostumer, merdens
Jubel og Latter tonede rundtom.
Fedre oc Mödre havde taget Plads paa
Platformen ved de smaa Borde foran KRestanu-
Innebäres icke modet också i tåla- |
förste oriente- |
Tid stod jeg paa Badeetablissementets |
Adrialerhavets )
ratlionen, der laa noget tilbage,
sig her over Ungdommen, der ferdedes’ »til-
vands» lige for deres Öjne, opmuntrende
hinanden med Tilraab og Hilsener, der ofte
gave Gjenlyd i Land, og dér besvaredes af
Ekkoet og andre Vedkommende, der maatte
föle sig opfordrede dertil. Et högt Jernriek-
verk begrendsede Platformen og skjermede
de Spadserende for den Mulighed at styrte
udover den. stejle, lodrette Skreut ned i
Havet, hvor de Badende tumlede sig i umid-
delbar Nzrerhed. En ung Herre i flotteste
Pariserdragt böjede sig over Rekverket og
tiltalede en ganske ung »Najade» i Säisonens
nyeste Sportstoilette fra Ostende, der strlig
hint Aar var toneangivende for Paakledningen
ved de forskjellige »Réunions» i Neptuns
» Saloner.»
Hun bar en ildfarvet, tetsluttende Tri
kotdragt, om Livet et gyldent Beelte, der ved
enhver - Bevegelse fangede Solens. Straaler,
saa det gjorde ondt i Öjnene. Paa Ryggen
hang en Hette af samme Farve som Drac-
ten, en blinkende Gulddup holdt den ved:
sin Tyngde nede, saa Vinden ikke kunde
vere nesvis oc blese Hetten op over Hove-
det, og dette, det södeste lille blonde Krus-
hoved, bedekkedes af en ildfarvet Filthat å
la Mereur, med en lille gylden miniatur Vinge
og morede
paa hver Side. De nydelige Ben vare paa
italiensk Vis oraslyngede af röde Baand helt
op til Knieet, fastholdende de pyntelige smaa
Bade-Sandaler. Endnu stod den lille Skjön-
hed paa Trappens nederste Trin, parat til at
dykke ned i Dybet, men som om hun maång-
lede Mod, strakte hun de skjönne blottede
Arme i Vejret og raabte paa Fransk: »Alphons!
giv mig Noget at dykke efter.» »Hvad vil
du have?» spurgte han tilbage. »Ahl din
Stok, hvad du blot har ved Haanden!» »Se
her>, udbröd han, »en Tallerken, den er let
at tage op) og idetsamme hyirvlede virkelig
Tallerkenen gjennem Luften, foöorsvandt med
et Plump i Vandet, og samtidig satte Naja-
den al Ira Trappen og gik efter alle Kunstens
Regler med fuldendt Gratie paa Hovedet ned
efter den. Nogle Secunder efter kom hun op
igjen, trinmpherende holdende Tallerkenen op
mod den Ventende, Hetten flöd om hendes
Hals paa Vandet, det lyse kröllede Haar
gjorde den Selskab, og Merkurvingerne lynede
i Solen; hvor var hun söd!
Et godt Stykke ude i Vandet, gyngede
en slor hvidmalet Boje, paa hvilken var fast-
| gjort et lille Flag, som det var en Are for
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
