Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framat.
i15
Härunder hade en omåttligt lång och
mager skepnad skrefvat öfver muren och stält
sig upprätt mellan dem.
Det var icke en clown, denne. Han
hade hvarken trikå eller mask eller grön på-
metning eller något som helst artificielt.
Och dock var han tusen gånger mera för-
färande än de andra. Han blef spöklik just
genom sin påtagliga verklighet. Han var klädd
i byxor och rock, båda trådnötta, utan en
tillstymmelse till linne någonstädes, Man
kände, att det var blotta och bara kroppen
under hans hermetiskt tillknäpta drägt och
att denna kropp nästan var ett skelett. Ur
de alltför korta ärmarne framstucko de kno-
tiga händerna, med hopkrumpna handleder,
röda som af köld. Halsen, full af senor, såg
ut som ett bylte illa sammanknutna tåg, fär-
diga att brista under tyngden af det darrande
hufvudet. Detta hufvud i all synnerhet var
niskligt. Glesa hårtestar stodo som repad
tråd, och mellan dem blänkte en skallig
hjessyta, liksom om man lösryckt dem fläck-
vis. De hängande öronen, de utskjutande
kindknotorna, färgade med en sjuklig rodnad,
de insjunkna kinderna, den blyaktiga hudfär-
gen svettades tvinsot. Näsan, med hopknipna
vingar, utstående brosk och gulaktig rygg,
var på spetsen utsirad med en violettfärgad
fläck, liknande en spritlåga. Inne på djupet
af deras hålor kunde man nätt och jemt
skymta ögonen, hvilka dock glödde af feber,
under tunga lock, i hvilka man anade stän-
diga hufvudsmärtor. Munnen slutligen, hvil-
ken skäggets amerikanska snitt lemnade blot-
tad, munnen med dess bittra ryckning i mun-
giporna, förvreds och skälfde i en dåres
spasmer.
Och det var i sjelfva verket en dåre,
som man hade framför sig, en vdåre, som var
nära att få ett anfall, af delirium tremens och
som stred mot de sig närmande synerna och
som sökte kväfva detta anfall som steg åt
hans hjerna. Det var sjelfva alkoholismen
förkroppsligad. Och denne stackare sjöng nu
med de tvenne andre, eller snarare ansträngde
sig för att sjunga, rörande läpparne utan att
kunna uttala en stafvelse, flämtande med sina
förbrända lungor utan att kunna få fram ett
ljud. Och äfven han upprepade på detta
sätt att han var en happy zigzag, en lycklig
zigzag, happy, happy, happy, och att han kom
from the brandy moon, från bränvinsmånen,
We are the happy zigzags,
Happy, happy, happy :<. «+.
Och vid messingstallrikarnes skrammel,
medan de båda clownerna slutade i underliga
ställningar, gjorde han sig orörlig i en smärt-
sam sammandragning af hela sin krampaktigt
föryridna kropp och sitt onaturligt förvrängda
ansigte, som om han förstenades inför hallu-
cinationssynerna.
Och hvarje gång lopp en lång rysning
af skräck genom salen. Rytmen ökades,
ställningarna blefvo allt mera vexlande, plöts-
liga, som i en dödsdans. Den långsamma
melodien började löpa allt snabbare, yrde och
svängde och störtade sig slutligen, alltjemt
en liksång, i en ursinnig ringdans, som de
båda elownerna gnällde fram med en gäll
röst. Grimaserna blefvo våldsamma, Kropparne
förvredos som i fallandesot. Och publiken, till
en början stum, flämtande, rycktes in i detta
växande ursinne, smittades af det, hetsade
upp sig med desse upphetsade, stegrade sig
under dessa knytnäfslag af skräck, hvilka
nu piskade hårda som hagel. Vid den
helvetiska refrängen från messingstallrikarne-
utstötte kvinnorna ett enda hest skri och dolde
snyftande ansigtet i händerna. Andra skrat-
tade med ett sjukligt skratt. Några svim-
made, fingo nervattacker. Och männen, ra-
sande, svängande sina käppar, ropade:
»>Nog! Nog» Forts.
Utdrag ur den katolske prestens
Felicité Robert de la Mennais
arbete: En troendes ord. >
Den som frågar: hvad är rättvisan värd?
ohelgar i sitt hjerta rättvisan; och den, som
uträknar hvad friheten kostar, afsäger sig i
sitt hjerta friheten.
Om det på jorden gifves något stort, så
är det ett folks fasta beslut, ett folk, som
vandrar inför Guds anlete utan att ett ögon-
blick tröttna i eröfrandet af sina rättigheter,
hvilka de af Gud erhållit; som hvarken räk-
nar sina sår, sina oroliga dagar eller sömn-
lösa nätter, utan säger till sig sjelf: Hvad
betyder det? Rättvisan och friheten förtjena
ännu större ansträngningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
