Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt.
I
vi hafva så lätt att glömma bort, då vi be-
döma folket, dessa menniskor, till hvilka vi
komma som gäster på våren för att njuta ar
deras arbetssommar, och som vi lemna, så snart
nätterna tänja ut sig och blitva mörka. Med
hvilka ögon måste de icke se på oss, hur
främmande måste vi icke synas dem?
Jag såg upp på gubben nästan förvånad
öfver, att han kunde glömma afståndet, så att
han vårdade sig om att berätta allt detta för
oss. Men han hade väl icke blifvit så fin-
känslig af sig, och så var det väl den der
tystnaden deruti, som han: behöfda få lätta på,
sak samma för hvem.
Nu hade han emellertid talat ut och steg
upp för att gå. Men riktigt adjö sade han
inte ändå, för han skulle inte fara hem igen
förr än i morgon och då tittade han väl upp
ett slag för att få det klareradt med fårhalf-
van. Se, det var nu ett märkvärdigt får att
vara fett, det der, det var så man kunde sticka
in hela fingret i det.
Det blef en hel historia om fåret, hvilken
icke afslutades förr än han byltat på sig ylle-
dukar och ylletröjor och allt det andra yllet,
hvilket tog tid och så fått pelsen utanpå allt
sanman. Då sade han adjö för sista gången,
och vi hörde honom stöfla tungt ned för trap-
porna. (Forts.)
I den vegetariska frågan.
(Fritt efter Med. D:r Otto Robo:s broschyr: Köttföda
och växtföda; dessas inflytande på helsa och bildning.)
Förf. lemnar först en skildring af samtidens
stora sjukdomar; det sociala eländet, dew all-
minna degenereringen, irreligiositeten, mnatio-
nalhatet och den blodiga konkurrensen i kam-
pen för uppehället; det allmänna missnöjet,
lifsledan. Han söker visa, hur alla möjliga
och omöjliga medel blifvit försökta för att af-
hjelpa dessa lidanden och föra utvecklingen in
på ädlare, sundare banor; men hur alla för-
sök strandat. Och med alla dessa gäckade
förhoppningar för ögonen finner han framtids-
perspektivet vara: en apatisk resignation, ett
försjunkande i fatalismens slöa verldsåskåd-
ning.
Dock tror han på en utväg till räddning:
nöden sjelf skall lära, hur nöden skall lindras
och afhjelpas. Nöden skall en gång tvinga
menniskan till enkelhet och anspråkslöshet och
tförjaga hennes lidanden genom att dritva hen-
ne till ett naturenligt lefnadssätt.
Han ådagalägger nu, genom att hänvisa till
olika folkstammars sagor och förhistoriska be-
rättelser, hur i denna slägtets barndomsålder
menniskan berättas hafva lefvat ett oskyldigt
paradisiskt tillstånd, lifnärande sig af fiältens
och trädens frukter; hur med öfvergifvandet
af detta enkla, naturliga lif och tillgripandet
at köttfödan och den med denna följande omått-
liga utsväfningarne förfallets tid inträder. Så
i de judiska sägnerna : berättelsen om Paradiset;
så i Grekernas historia: Prometheus, som stic-
ker ner en oxe, det första djurmordet, och se-
dan: stjäl elden från himmelen för att steka
köttet o. 8. Vv.
Confucins, Buddhas, Zoroasters religions-
system hvila på den grundsatsen, att menni-
skan aldrig — allra minst för njutnings skull
— har rätt att förgripa sig på varelser, hvilka
känna som hon. Detta lärde äfven Egyptens
vise, så också Pytagoras. Då Moses förde
Israels barn genom öknen, gaf han dem manna,
den gudomliga växtfödan. De knotade devröf-
ver och längtade tillbaka till Egyptens kött-
grytor. Då lät han dem få kött för deras
hårda hjertas skull, dock med många förbehåll
och inskränkningar, på det de dagligen måtte
erinra sig, att köttets mat ej vär ren, Mose
böcker berätta vidare, att när judarne då åto
kött, hemsöktes de af utslag och farsoter.
Äfven i Kristus ser förf. en predikan af
den oblodiga dieten och finner detta bekräftadt
i de kärleksmåltider af bröd och vin, dem han
sjelf älskade att hålla med sina lärjungar, och
som sedan upptogos af de första kristna för-
samlingarne såsom ett dyrbart, heligt arf. Ja,
genom hela mensklighetens historia går liksom
en röd tråd, tron på detta enkla lif såsom
ensamt i stånd att pånyttföda slägtet. Och
med denna tro förknippas alltid -namnen af
mensklighetens ädlaste och bästa: Sokrates,
Plats, Spinoza, Franklin, Milton, Shelley,
Richard Wagner, Byron, Gleizés, som bland
många andra omfattat denna tro.
Men vi tro inga auktoriteter, känner mån-
gen sig frestad att utropa.
Förf. är redo att lemna faktiska bevis för
sitt påstående, att köttfödan icke blott icke är
nödvändig, utan att den till stor del bär skul-
den för det sedliga och sociala eländet; och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
