Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Ett julminne.
våld skulle kvarhålla honom. Kalle ropades
ut från köket, försökte protestera, men nedty-
stades skarpt. Han blef fullkomligt hänsyns-
lös i sin ifver att komma bort, — tänkte icke
längre på att visa sig belefvad,; — fick på
sig kläderna med en oerhörd fart, glömde både
att tacka och säga adjö, och stöflade ned för
trapporna med en brådska, så att vi fruktade,
han skulle snafva för hvart steg. ICalle följde
långsamt och brummande efter, i det han ut-
talade sig om husbonden på ett fullkomligt
ogeneradt sätt.
Det blef dock en viss lättnad, när de voro
borta, och julaftonstämningen kom så smånin-
gom åter i gång.
Men då aftonen var förbi och ljusen släckta
och allt åter tyst och stilla, låg jag och half-
drömde om Lars” hemfärd på Julnatten. Först
genom de halfmörka gatorna, mellan de änd-
lösa husraderna med sina upplysta fönster, der
ifriga gestalter skymtade förbi och granarne
aftecknade- sina ljuspyramider, genom staden,
der husen trängde sig tillsamman, och glädjen
och sorlet gaf genljud på gatan, och upp för
Södra backarne, mellan hus som pglesnade,
gårdar som vidgade ut sig och obebygda tom-
ter, ut genom tullen, farväl med gatorna, far-
väl med stenhusen, en slingrande landsväg i
stället. och bergsbackar på ena sidan och sjö |
på den andra. Så genom skogen och så ut
på en sjö och så in i skogen igen. Dockan
sparkade upp hela dritvor och släden sling-
rade, men snön lyste hvit och gjorde natten
ljus, det susade i granarne och bet skarpt, der
det var öppet, himmelen var klar och moln-
fri och stjernorna gnistrade, Kalle satt och
soft, men Lars körde och manade på Dockan,
som var dugtig att springa, trots sina krokiga
ben; då han vände sig om, såg han som ett
svagt norrsken nere på himmelen, det var det
sista återskenet från stadens stora ljushärd,
men framför sig hade han hela den stora skär-
gården med bergsbackar och skogar, ängar
och vikar, öar och hafsnor, allt inbäddadt i
snö och åter snö, mil efter mil, ut till de
stora isbelagda fjärdarne, ända ut till hafs-
bandet, der sjön bröt sig mot den sista, sön-
dermalda iskanten.
Och Lars körde allt hvad tygena höllo.
Hvarför? För att komma hem till en mörk
stuga och en trätgirig gumma? Eller hvarför
annars? Ja, det var frågan. Men jag tyckte,
att den var så innehållsrik i sig sjelf, att den
icke: behöfde något svar, ja det var en sådan
fråga, som är vackrast utan svar, derför att
den då gömmer dem alla inom sig, både dem
som kunna uttalas och dem som undandraga
sig ordens välde, en riktig julfråga.
Tor Hedberg.
S (Insändt.)
Om vegetarismen.
Så många från hvarandra afvikande menin-
gar anknyta sig till detta ämne, att det torde
önskas af många bland våra läsare att höra
något närmare öfver detta ords begrepp. Wi
anföra derom följande ur tidningen »Föreningen
för naturenlig lefnadsvishet»: Vegetarianismen
är icke vegetabilismen eller det att blott äta träd-
gårdsalster, såsom många tro; det är icke en-
dast en näringsreform. Det är ej heller ett
blott och bart djurskydd; allraminst är det en
sekt. Det är i stället en princip, en lefnads-
regel. Vegetarianismen är konsten att föra
ett förnuftigt lif, det rätta uppfyllandet
af våra verkliga - lifsfordrvingar, stödd på
kännedomen om naturens lagar. Den består
ej endast af våra kroppsliga behofs tillfreds-
ställande, utan af hela menniskans; det är
derför den tredubbla dietiken, kroppens, själens
och det andliga lifvets det rör sig om.
Beherrskningen af begären, inskrvänkningen
af behofven, måttlighet i valet och mängden
at näringsmedel, arfhållsamhet från allt sund-
hetsvidrigt, uppnåendet af en sund själ i en
sund kropp, sträfvandet efter det sanna, goda
och sköna, hvarur förbättringen af det jordi-
ska tillståndet kan ernås, — det är vegetaria-
nismens uppgift. Dess ideal är den fullkomliga
menniskan. Vi tvifla icke på, att hvarje tän-
kande menniska skall skänka dylika sträfvan-
den sin sympati.
När och Fjärran.
Kvinliga fackföreningen i herrskrädderiyrket
Köpenhamn afhöll fredagen den 23 nov. ett offentligt
möte, under hvilket löneförhållandena och sedlighetsfrå-
san dryftades. Föreningens ordförande, Fru Olivia An-
kersen, som inledde diskussionen, framhöll, att de nämda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
