Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 Svarta rosor.
småleende, och ofta nog ett »småleende sorgs-
nare än tårar». Hans lustiga ögonblick äro
»rosiga stunder, som komma ej mer», genom
hvilka man ständigt skönjer natten inunder.
I jul-sonetten, der han drömmer sig liten
pys och vaknar med tårar i sitt skägg; i sån-
gen om Stjernan, som föll:
— — — — Det var du,
ty de andra jag ej känner.
O så har jag mistat nu
åter en af mina vänner.
Luckan stänger jag, ej mer
vill min blick mot skyn jag lyfta,
Släcka ljuset, sjunka ner
Vill jag på min bädd och snyfta.
— I Odlibataire; ja i sjelfva Dryckessån-
gen är författaren en saun sorgens och lidan-
dets tolk, och så mer eller mindre i nästan
alla dikterna.
Uppstyltad Byron-förtviflan grasserår sedan
ett sekel — sysslolösa ynglingar, det redan
Shakespeare observerade, slå sig ner att vara
gudomligt trista -— slikt har man fått nog af,
och till leda, Men den verkliga sorgens to-
ner förlora ej sin makt öfver sinnena i en
verld, der lif och död för evigt kämpa om
tillvarons tvifvelaktiga pris. "Och jag spörjer
nu, när i vårt land, för sista gången, slogs
der an sorgens instrument på ett mer gripande
sätt än i detta lilla häfte?
Om vår skald af allas vår mor naturen fått
ett stort hjerta, så har han också, efter hvad
dikterna tyda, fått blod i sina ådror för många
vanliga män. Det är saft, och kraft, och
fulla färger i haus syn på lifvet. Så i hans
sydländska bilder, som På Tavernan eller
Kyrkfest i. Sevilla, utkastade i breda drag,
lyssnar man slag till slag på det pulserande
lifvet och känner skaldens andsfrändskap med
Medelhafvets folk. Man ville säga: en full-
blodig gestalt med brännande blickar och fru-
stande andetag, som bär söderns brand i sin
högra hand och nordens vemod i den venstra.
Knapt något hos den diktarsjäl, som i
Svarta rosor rifver upp för sina sår, sin kär-
lek, sina löjen i moll, är ögonskenligare än
begåfningens rikedom och nästan paradoxala
mångsidighet. Der möter omvexlande obser-
vatorn med sina detaljerade iakttagelser och
skalden med sina stora grepp. Stämningar,
eteriskt doftande som öfver Vildblommans huf-
vud; än majestätiskt dånande som denna bör:
jan till Liten Faun födes:
Solen slog
himlen röd
med sin glöd
bakom skog.
Der Kaskaderna rulla och fly,
Najader gunga, tritoner gny.
Ha, ha, ha! under träden dansen går.
Men det egendomligaste intryck läsaren be-
håller af denna mångsidighet torde vara kon-
traster mellan en mäktig personlighet och en
ofta återkommande, nästan barnafrom naivitet..
I dikten Kunde jag hvissla som du, är den
stäld på sin spets. Man ser den väldiga ge-
stalten vandra öfver fälten, medan den lilla
fågeln diktar öfver hans hufvud, »ack» — bri-
ster han ut — >»om jag bara kunde hvissla
som dul»
Om skaldens musikaliska begåfning ändtli-
gen, behöfver ej mycket ordas; den sjunger
för sig sjelf. De festa af dikterna äro ej
blott poem mutan verkliga sånger. Särskildt
anföras må blott, som ett mistarprof, den rö-
rande dikten AÅAloör, som rinner fram så
lugnt och kristallklart som en källa och med
källans musik.
Åtskilliga granskare ha invändt, att Svarta
rosor kunde vara mera sansade, klipta, regel-
rätta; men Gud bara vet, hvad folk villisin
anmärkningsklåda. De borde minnas och åter-
igen minnas, hvad Jean Paul säger, att ädel-
stenen förlorar omkring hälften a& sin vigt —
genom slipning. ;
Och jag, när jag hör någon spela eller
sjunga med sann känsla, är förtjust; och kla-
gar ej, om der hoppas öfver någon not här
och der.
Klas Fårmus.
Fill redaktionen af Framåt.
Då tidskriften antagit detta namn, så ligger
redan deruti en temligen öppen antydan om,
att meningen med densamma är att verka för
framåtskridande i sannt humanistisk riktning
på alla de områden, der en tidskrift kan an-
tagas utöfva något inflytande, samt att Loyo-
las sats konsekvent tillämpas vid alla de till-
fällen, der medlen äro goda. Vill man ett än-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
