Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Victor de Laprade - Sånggudinnorna på stat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Dock — tillbaka till stunden igen! Angifvare lura
Lömskt i journalernas liörn öfver författarnes ord,
Färdiga hvarje minut, bara nitet vaknar, att märka
Hvart litet ord, som förmår skaffa gendarmen en
fångst.
Nej, man får vara till freds, om det regnar eller är
solsken,
Om det är varmt eller kallt. — »Rosor jag älskar
i hyn,
Tål icke magert folk, med kinder så bleka som
döden:
Den, som ej ler, har förtjent spetsas på pålen
till straff.»
— Ropar den skugga, som följer er tyst med
vakande blickar —•
»Vill ban ej roa sig, — godt, stöt då den
uslingen ned.»
O, hvilka framsteg! Snart äro vi jemngoda med China.
Tänk hvilken konst i vår press, denna berömda
maschin!
Aldrig en kort diskussion, som ej öfverflödar af
bakhåll, —
Lejonens lif under hand såldt utaf räfvarnes slägt!
Och denna ömkliga hop, som är gjord för att stoppa
sin pipa,
Talar och skrifver så stort om »åttinio» ändå!
Nej, låt oss skämta och le! Du bar rätt, du
skrattande skara,
Vreden — det märker man nog — är ej på modet
bos oss.
Fy, din satir är absurd och, livad värre ändå, den
är tråkig:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
