Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - England - Folkballader - 3. O ve, o ve!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
När skall du blåsa, Sankt Martins vind,
Och skaka löfvet ned från qvist?
O, ljufva död, när kommer du?
Ty trött vid lifvet jag är för visst.
Det är ej frost, det är ej is,
Ej snö, som bredes öfver allt, —
Ej sådan köld mig vållar qval,
Nej, vännens hjerta, som varit så kallt.
När in vi kommo till Glasgow stad
En vacker syn det var, försann;
I sammet svart min vän var klädd,
Jag sjelf i karmosin så grann.
Men om jag vetat, förrn jag kysst,
Att kärlek så förgör ett sinn’,
Mitt hjerta i ett gyllne skrin
Med silfverlås jag då läst in.
Och — o, om barnet vore födt,
Och i en ammas knä satt ner,
Och sjelf jag låge i min graf, —*
Ty oskuld blir jag aldrig mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
