Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - England - Om Swifts död. Af honom sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
Som dricker ur hans vin, trots sådant smolk . . .
I poesien hans låga upphört brinna;
En timme tarfvar han ett rim att finna.
Hans eld är slut, hans qvickhet tömd, tyvärr,
Hans kraft förbi och hans pegas — en märr.
Om han lagt pennan bort, oss skulle glädja,
Men det fins folk, som ej det hjelper bedja.»
Se’n visar man, hvad vänlighet man liar,
I det man ökar på min lefnads dar.
»Visst är han äldre, än han sagt», de klandra.
»Han är ej alls så duktig som vi andra:
Han dricker knapt sin vinbutelj, ni vet,
Och det är allt ett dåligt tecken, det.
Hans måge börjar också att fallera.
I fjor var han ju duktig, tyckte vi,
Men nu, för tusan, är han rent förbi:
Må han blott icke före vårn krepera!»
Sig sjelf man smickra vill med sådant skämt;
»Med oss är, Gudi lof, ej än så slemt» ...
I såta vänner, det har ingen fara!
Om på ett år ni tagit miste bara,
Ar dock, hvad som prognos ni sagt, helt visst,
Ocli i fullbordan går det nog till sist.
Hör på! Den ödesdigra dagen randas:
»Hur mår vår domprost?» — »Nätt och jemt han
andas.»
»Nu har den sista dödsbön upp man stämt.» —
»Han rosslar knappast mer.» — »Nu har han slutat.» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
