Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - England - Öfver min moders porträtt. Af Cowper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Allt är förbi: — hvem känner nu vid vägen,
Att vi en gång nämnt hyddan der vår egen?
Kortlifvad fröjd! Men minnet dock deraf,
Att du ditt hjertas kärlek hel mig gaf,
An trotsar mången storm, som bort har sopat .
Väl tusen ting, som sig på sinnet hopat.
De nattliga besöken vid min bädd,
Om jag var stoppad kring och varmt var klädd, —
Din morgongodhet, förr’n jag gick till skolen, —
Och skorpan eller kakan, gömd i kjolen, —
Och doftrikt vatten, du bestod min kind,
Till dess den sken och glödde, frisk och trind, —
Allt detta — ja, och mer än något annat
Din kärleks flöde, hvilket aldrig stannat
Och aldrig grumlats upp af sådant smolk,
Som annars lynnet alstra plär hos folk:
Allt detta, som ej tidens makt försvagar,
Och som jag mins till mina sista dagar,
Gör fröjdefull min pligt att gälda få
Den hyllning, som min verskonst kan förmå, —
Kanske en bräcklig vård, men sann till orden,
1 himlen ej försmådd, om ock på jorden.
Om tiden kunde ge igen de dar,
Då du din drägt med väfda blommor bar,
Och jag jasminen, nejlikan, violen
Stack i ett papper ut med nål på stolen,
Och du, mer lycklig än jag sjelf dervid,
På hufvudet mig strök och log så blid, —
Om dessa dagar åter kunde grönska
För dig och mig, — månn’ slikt jag skulle önska?
Jag törs ej lita på mig sjelf: — kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
