Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - England - Vid lord Byrons död. Af Rogers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
En obegränsad tillit. — Och ej minst
Du, fast ej mer i fullblods kraft och skönhet,
Trogne Moretto, till hans sista timme
Få vakt vid dörren till hans rum, och nu
Längs Missolunghis tysta, dystra strand
Af smärta tjutande.
Han lemnat just
Den gamla staden, förr vid Adrias kust,
Ravenna, der från Dantes helga graf
Han ofta fått, hvad mången vers förklarar,
Inspirationens eld, och der i dunklet
Han ofta ridit genom pinieskogen
Och ridit vilse; der han ofta sett
— Ocli hvad kan ej poetens öga se ? —
Spökriddarn, helvetshundarne med bytet
Och jagt och slagtande och glädjefest
I hast förgå. Han älskade det temat, —
Men andra ville fram; och månget torn
Bortsprängdt i stycken ifrån klippig grund,
En gång en hjelteålders värn och stolthet,
Steg upp och svann, ocli lyckligare dar
För tanken hägrade. Det flydda glömdt,
Allt endast glädje, — ej ett moln, som skymde
Nu eller framtid!
Nu har han fått ro,
Och pris och tadel qvittar honom lika
I dödens blund. Ja, Byron, du har gått,
Gått som ett stjernskott öfver himlens hvalf,
Gått och försvunnit och i sällsamt lopp
Förvirrat, bländat. Dock, ditt hjerta tror jag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
