Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nord-Amerika - Bret Harte - 8. Lokomotivförarens signal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och kikade ut i mörkret med grin:
»Det är ingenting alls, —
Bara Guild, som ger hals,
Och skickar sin gumma en helsning!» — det ljöd.
Och sommar och vinter det klang lika gällt —
Öfver böljande gröda på bördiga fält,
Genom knoppande grenar i vårsolns glöd;
Och när stormarne lekte med gulnade blad,
Liksom lefvande kol från maskinen det qvad
Sin sång lika qvickt:
»Först göra vår pligt,
Den går framför allt. God natt!» — det ljöd.
Och se’n — en natt den hördes ej mer,
Den hvissling, som skallat från Stonington ner,
Men folket, det log utan aning om nöd;
Man vände sig lugnt på sin kudde: »I natt
Maskinisten har glömt att helsa sin skatt.»
En kände likvisst,
Att trogen till sist
Under vältad maskin låg föraren — död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
