Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Heinrich Heine - 2. Hafsspöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
Så djupt, hafsdjupt alltså
Du dolde dig för mig
Af barnsliga nycker
Och kom icke mer hit upp,
Och främmande satt du bland främmande menskor
Århundraden långt,
Allt medan jag, med själen förtärd,
Öfver hela jorden dig sökte,
Du evigt älskade,
Länge sedan förlorade,
Ändtligt återfunna! —
Jag har dig funnit åter, och nu jag skådar
Ditt kära anlete,
Dina kloka, trogna ögon,
Ditt ljufva löje, —
Och jag kommer dit ned till dig,
Och med utbredda armar
Störtar jag mig ner till ditt bröst . . .
Men uti rättan tid just
Grep mig i foten kaptenen
Och drog mig från relingen
Och ropte, försmädligt leende:
Doktor, är ni rent förbannad?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
