Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Om kyrka och presterskap. (Med anledning af kyrkomötet). Af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommunerna, staten sjelf samt sålunda förbereda Guds rikes
till-kommelse; han skulle tala om denna rättvisans och kärlekens
ande såsom oförenlig med slafveri, tvång och våld, och då
sjelfvisk-heten behöfver våldets vapen, behöfver den starkt centraliserade
magten, de stora härarne och de skarpa bödelsyxorna, för att eröfra
verl-den och betrygga sig i dess besittning, så kunde han visa, att
sjelf-Tiskhetens motsats, Kristi ande, liar ett ännu starkare vapen att eröfra
denna verld och ett ännu kraftigare medel att behålla den soin sm
egen besittning, nemligen saktmodet — »salige äro de saktmodige, ty
de skola besitta jorden». När predikningen var slutad, förenade sig
församlingen med sina äldste, sina lärare, diakoner och diakonissor i
den gemensamma kärleksmåltiden.
IV.
Vi hafva här tecknat det kristna församlingslifvet sådant det i
sin begynnelse var, då mästarens och hans inspirerade lärjungars ande
ännu oförsvagad fortlefde, och sådant det enligt kristendomens
urkunder skall och hör vara. Dessa urkunder äro icke blott fremmande för
allt hvad prestmagt heter; de gifva äfven oemotsägliga vittnesbörd
derom, att hierarkien är någonting med kristendomens väsen
oförenligt och mot detsamma fiendtligt. I en kyrka der dessa urkunder
erkännas såsom den enda auktoriteten för kristlig lära och kristligt lif,
finnes således ingen grund för presterligä anspråk på magt och
myndighet eller på något slags privilegier, som skulle åtskilja
prestmän-nen såsom korporation från lekmännen. Det är af vigt, att detta i
våra dagar återinskärpes i församligens medvetande. Kedan Luther
under sin kamp med prestväldet bemödade sig härom; att det icke
redan då tillfyllo lyckades, berodde af de tidsomständigheter, under
hvilka han uppträdde och som han alltmer fann vara sig öfvermägtiga,
så att han slutligen, med bruten kraft, måste inskränka sin reformation
till ett minimum af hvad han åsyftat, öfverlemnande åt framtiden att
fullborda hvad han endast påbörjat.
Att i strid med ett verldsbeherrskande, af de starkaste sjelfviska
intressen sammanhållet och på tusenårig tradition fotadt prestvälde
företaga och utföra en grundlig omgestaltning af kyrkans alla
förhållanden var en uppgift af sådan art, att icke ett århundrades, än mindre
en mans ansträngningar kunna lösa den. Blott det att uppresa sig
emot en sådan magt, att bryta med en sådan tradition erfordrar ett
ovanligt mod; blott det att hafva förskaffat ett riktigare
föreställningssätt insteg i verlden och gifvit det lifskraftiga rötter i folkmassornas
djupa lager kräfver uppbjudandet af en väldig andes kraft. Luther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
