Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ett öfverläggningsämne för kyrkomötet. Af J. A. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derföre i andligt afseende sin riktighet, blott man icke förstår
densamma om ett fullkomligt förderf, ett totalt tillintetgörande af
men-niskans hela förmåga att tänka, vilja och göra i andliga ting, såsom
Konkordieformen lärer. Det af K. härför anförda språket 1 Kor.
2: 14: »Den naturliga menniskan* förnimmer intet af det Guds anda
tillhörer» är af Luther felaktigt öfversatt; ty tpvx*xog ås äv&Qumog
betyder icke menniskan, sådan hon af naturen är, utan den sinnliga
menniskan, enligt det allmänna begreppet af tfwxtj i motsats till vovg,
TivsvfKt, jemf. Jude ep. 19 v. 126 fr., deruti det säges att våra första
föräldrar missbrukade sin fria vilja, förledde af djefvulen, är en
försämrad upplaga af 149 fr. hos L., hvari icke talas om en sådan
för-ledelse. Går man noga till väga med historien om syndafallet, 1 M.-b.
3: 1—4, så erfar man ej heller att någon till orm förklädd djefvul
var orsak till den första synden, utan en verklig orm, som ock derföre
fick uppbära domen: »Du skall gå på din buk och äta jord i alla
dina lifsdagar». Man har trott sig finna ett bevis för djefvulen såsom
det första menniskoparets förledare i vår Frälsares ord Joh. 8: 44.
Men äfven detta bevis står på svag grund. När Kristus nyss förut
sagt till judame: »I faren efter att döda mig» och kort derefter kallar
djefvulen, hvars fientliga afsigter de hyste, »en mandråpare», så
hän-syftar han sannolikast på Kains brodermord, men icke på orsaken till
Adams fall. Fr. 146, vid hvilken K. velat i ett enda svar sammanfatta,
hvad som hos L. lämpligare är fördeladt på tvänne, har derföre blifvit
åtminstone för skolbarn svårfattlig och tungläst Ibland de
välger-ningar, som Kristus i sitt medlarekall oss bevisat, anföres efter
Luthers lilla katekes, att han förlossat oss äfven från djefvulens våld.
Ehuru detta fullkomligt öfverensstämmer med den patristiska och
medeltidsföreställning, enligt hvilken vi och hela menniskoslägtet genom Adams
fall hemföllo under satans välde och blefvo honom liksom till egendom,
från hvilken olyckliga fångenskap vi först blifvit friköpte genom den
lösepenning Kristus gaf i sin offerdöd; så kan dock sättas i fråga, om
detta allt är biblisk sanning. I det anförda språket 1 Joh. 3: 8:
»Fördenskull uppenbarades Guds Son, att han skulle nedslå djefvulens
ger-ningar» ligger ej annat eller mera, än att Kristus uppenbarades för
att befria oss från syndens välde, som hade sin likhet med eller t. o.
insitt upphof hos mörkrets furste, men ingalunda att satan haft hela
menskligheten i sitt våld, hvilket dessutom vederlägger sig sjelft genom
exemplen af så många fromme och af Gud älskade män redan i gamla
testamentet. Vill man icke allt framgent bibehålla, utan motverka
och småningom utrota de hos folket ännu förekommande vidskepliga
föreställningarne om djefvulen såsom den ännu fortfarande orsaken
till allt både fysiskt och moraliskt ondt; så måste man vara angelägen
derom, att också i katekesen ej tillerkänna honom från vårt slägtes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
