Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ett öfverläggningsämne för kyrkomötet. Af J. A. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi hafva härmed fullgjort vår föresatta uppgift att granskande
genomgå några hufvuddelar af det nya katekesförslaget, för att derutaf
dömma, om Komitéen och Presteståndet verkligen lyckats att
åstadkomma ett förslag till elementarlärobok i kristendomen, som
motsvarar behofvet och tillfredsställer bildningens fordran. Vi hafva dervid
icke upptagit till bedömmande den formella uppställningen, om den
. bör ske, såsom här är skedt, i frågor och svar, eller i kortare satser
med tillagda förklaringar i form af noter, — ty beggedera methoder
låter sig utan tvifvel använda, ehuru vi föredraga den förra —1 utan
vi hafva fastat oss hufvudsakligen vid den dogmatiska andan och
sats-innehållet, sådant det blifvit uttryckt i de afdelningar vi genomgått.
De två företa hufvudstyckerna äro i detta afseende utmärkande för
det hela. Afvikelsema från L. i de tre efterföljande äro och ringare.
Vi anmärka vid dem endast att 310 fr. hos L. om de odöpta barnens
salighet blifvit af K. utesluten, men istället införd en hittills saknad
fråga om nattvardsundervisningen och konfirmationen. Hvad nu
innehållet och andan af det nya förelaget angår, så är den afgjordt
symbolisk och konfessionell, hvilket visar sig i bemödandet att, till
motsats med hvad man kallat en nyare tids upplysning och rationalism,
i allt närma sig till sjuttonde seklets dogmatik och föreställningssätt
samt uttrycken i våra äldre andaktsböcker och i Svebelii katekes. En
följd häraf är, att de vigtiga lärorna om Guds enhet och
trepereonlig-het, om syndafallet och menniskonaturens totala förderf genom
arf-synden, om rättfardiggörelsen genom tron på Kristi förtjenst som oss
tillräknas, samt om menniskans fullkomliga oförmåga till bättringen,
såvida hon icke af Guds heliga ande oupphörligen påverkas och ledes,
här framträda obeslöjade i sin ortodoxa forntidsdrägt I detta
afseende måste vi tillerkänna komitéförelaget en symboliskhet och trohet,
som öfvergår L:s, ehuru äfven denne ej kan anses skyldig till någon
egentlig afvikelse från systemet. Deremot har K. och Pret. visat stor
sorgfällighet att ur sin lärobok utmönstra allt, som hos L. i någon
mån tjenat att närmare upplysa eller förmildra dessa läror, t. ex. de
redan nämnda frågorna 144—147, huru menniskan för sitt ändamål
bör begagna1 sina af Gud gifna naturliga krafter, sitt förnuft och sin
fria vilja. Har den nya förklaringen derigenom blifvit mera biblisk?
Vi äro öfvertygade, att så icke är på grund af de exempel och
bibelspråk vi ofvan anfört. Eller har bibelläran derigenom gjorts fattligare
för förståndet och verksammare i afseende på hjertat och lefvemet?
Det tvistades länge bland de lärde, om ej i den tillämnade nya
bibelöversättningen man borde bibehålla något af den äldre
öfversättnin-gens och skriftsspråkets gammalmodiga, till en del obegripliga, men
genom sin ålder vördnadsvärda ord och talesätt, till dess äntligen
folket sjelft begärde en öfvereättning på landets nu brukliga svenska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
