Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Anmälningar - Nyare bidrag till svenska odlingens historia. Af —rn. — Beckman, J. W., Försök till svensk psalmhistoria, häft. 9 och 10 (Sthm 1867). — Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin. Efter originalupplagor och handskrifter utgifven af P. Hanselli. Del. 8 (Ups. 1867, 68). — Bidrag till det carolinska tidehvarfvets vittra litteratur. Ur Lunds universitets handskriftsamling (Lund 1868). — Samlingar till svenska konst- och odlingshistorien. Utgifna af N. M. Mandelgren. Häft. 1 och 2 (Sthm 1866, 68). — Linnström, H. Svenskt boklexikon, åren 1830—1865. Häft.. 1 och 2 (Sthm 1867, 68).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l
egentliga inblicken i folkets karakter och ej heller kan göra det. Först
i förening med och ifylld af odlingshistorien i detta ords mest
vidsträckta betydelse, kan hon skänka en fullt klar och derigenom fullt ’
tillfredsställande öfversigt af den folkliga utvecklingen i dess helhet.
Då vi nu gå att anmäla några nya svenska arbeten i denna riktning
och begynna med de senast utkomna häftena af hr Beckmans
psalmhistoria, kan detta synas som en motsägelse i det fallet, att hans
arbete började utgifvas redan 1845 och således ej mer tillhör de nyas
antal. Det är dock ej utan afsigt vi satt det främst på vår
förteckning. Hr Beckman, hvars stora förtjenster som hymnolog vunnit
rättvist erkännande äfven i utlandet, kan nämligen på visst sätt anses
som den nya kritiska skolans förste målsman i vårt land. De
kännetecken, som företrädesvis utmärka honom, äro: förkastandet af all
auktoritetstro och deraf följande noggrann egen pröfning, omfattande
kännedom af hela litteraturen i hans ämne, skarp blick för hvarje
förfalskning och oegentlighet samt en med den mödosammaste fut
åstadkommen fullständighet i alla meddelade upplysningar. 1 allt detta
är han efterdömlig för alla vetenskapsmän och särskildt för dem, som
egna sig åt litteraturhistoriska och bibliografiska studier. Genom sitt
verkligen förträffliga och klassiska arbete har han också utan tvifvel
mycket verkat till att undanrödja en föregående tids löslighet i
affatt-ning och utförande, detta fladdrande, hafsiga, osäkra, som utmärkte
hans föregångare på litteraturhistoriens område, ingen nämnd och
ingen glömd. Och hans förtjenster i detta fall böra så mycket villigare
erkännas, när man besinnar, på hvilket svårbehandladt och föga
bear-betadt område han rör sig, der förut lemnade upplysningar af en
Högmarck m. fl. äro nästan lika många misstag, och der de
utförligaste arkivforskningar, de mest omfattande jemnförande undersökningar
fordrades för att komma till något så när säkra resultat. Men också
har han genom sitt verk tillvunnit sig hedern af att anses som en af de
förnämste nu lefvande hymnologer, och detta verk sjelft skall för alltid
qvarstå som ett af de vackraste bevis på hvad en svensk forskare
kunnat åstadkomma. Det är för öfrigt öfverflödigt att här närmare
redogöra för arbetets plan och utförande, hvilka böra vara kända af
alla dem, som intressera sig för vår litteraturhistoria. Vi nämna
endast, i afseende på de nu utkomna häftena, att författaren i dem
hunnit till psalmen n:o 262 och sålunda fulländat något öfver hälften
af sitf; hvärf. Man finner öfverallt samma kritiska förmåga och samma
ofÖrtrutna noggrannhet som tillförene; åren synas i det fallet ha
gått-spårlöst öfver den åldrige lärdes hjessa. Vi tillönska honom
fortfarande krafter att föra sitt klassiska verk närmare dess fullbordan, och
vi hoppas att snart ånyo erhålla bevis på hans flitiga forskningar.
Ett annat för alla vänner af vår äldre vitterhet välbekant företag,
som äfven fortgått en längre tid, är hr Hansellis samljng af det
karolinska tidehvarfvets skalder, af hvilken för ej längesedan åttonde bandet
i tvänne häften lemnat pressen. Det äger utom det vanliga intresset,
att meddela kännedom om en del nya skalder, äfven det alldeles
särskilda att uppvisa, till hvilken öfverraskande höjd af lärd och vitter
odling den aaliga qvinnan i vårt land under sjuttonde seklet hunnit,
och sålunda utgöra ett ganska märkligt bidrag äfven till vår
kulturhistoria. Man träffar nämligen här poem och vittra uppsatser på
prosa af friherrinnan Märta Berendes (f. 1639 t 1717), systrarna Ebba
Maria (f. 1657 t 1697) och Johanna Eleonora (f. 1661 t 1709) De la
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
