Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Anmälningar - Bidrag till Sveriges historia under 1400-talet. Af H. H—d
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR. 115
Jonsson, när han med hotelser och våld tvingade personer att till sig sälja egendomar,
men man kan icke undgå att draga på munnen, när man, i ett bref från början af
medeltiden, läser huru trälarne plägade begå förbrytelser, till hvilkas försonande man
måste vallfärda till den helige fadern i Rom, för att derigenom komma ifrån sina
herrar och träldomen. Det är en oändlighet af interiörbilder ur medeltidens lif, som
man kan finna i Diplomatariets handlingar. .
Utrymmet förbjuder att här inlåta oss på en undersökning af innehållet i de
två häften af Diplomatariets nya serie, som nu föreligga oss. Det torde för öfrigt
vara skäl att spara en sådan undersökning till dess handlingarna blifvit offentliggjorda
för flere år än de få, som funnit en plats i dessa häften.
Det är i hög grad glädjande att man i Sverige med så mycken ifver tagit i tu
med utgifvandet af källskrifter till vår historia. Utom det som först på enskild väg
och sedan från riksarkivet blifvit gjordt för utgifvande af medeltidshandlingarna,
böra vi särskildt framhålla det myckna, som det Svenska Fornskriftssällskapet utgif-
vit med en omsorg, som är öfver allt beröm, de handlingar, som gjorts för allmän-
heten tillgängliga af k. Samfundet för utgifvande af handlingar rörande Skaninaviens
historia samt det stora arbetet Scriptores rerum Suecicarum medii evi, för hvars fjerde
del man lär hafva begynt det förberedande arbetet. Den tredje delen, som nyss
blifvit färdig, redigerad af hr Claes Annerstedt, är ett af de bästa bidrag vi ega till
medeltidens historiska literatur; man har blott att klaga öfver det obeqväma for-
matet och den onödiga lyxen att för utlandets skull skrifna inledningar och anmärk-
ningar på latin, hvilket här skett för att bibehålla den yttre likheten med föregående
delarna. Men blott till det yttre sträcker sig dock likheten, ty de två första banden
äro så illa redigerade, att de borde utgifvas i nya upplagor eller ännu hellre borde
nya upplagor besörjas af de särskilda krönikor eller grupper af anteckningar, som
förekomma i dessa två band. Början dertill är visserligen gjord, i det G. E. Klem-
ming utgifvit sina goda handupplagor af Olai Petri krönika och Rimkrönikorna, men
ännu återstår att på samma sätt bebandla Erici Olai krönika, samlingar af krono-
logier och konungalängder, samlingar af helgonbiografier jemte de ofta ganska för-
tjenstfulla sånger, som den svenska medeltidskyrkan sjöng till deras ära, o. 8. v.
För det nya som i denna väg göres — och måtte det ske snart! — är allenast den
skiljaktigheten att önska mot det sätt, på hvilket Klemming utgifvit sina handupp-
lagor, att man icke försummar att låta texten beledsagas af de nödiga historiska
kommentarierna.
Men äfven om mycket ännu återstår i fråga om utgifvande af medeltidens ur-
kunder och krönikor, eger man icke, vid tanken på det myckna som blifvit gjordt,
rätt att framkasta någon förebråelse mot våra häfdaforskare för försumlighet. Men
det finnes ’en annan brist, från hvilken man icke kan frikänna dem — det är så yt-
terst litet gjordt för den kritiska behandlingen af våra historiska källskrifter. Man
har nyligen sett i allmänna tidningar framhållas det egendomliga förhållandet, att
under det samtliga bevarade svenska medeltidslagar blifvit utgifna, har så godt som
ingen ännu tagit sig före att kritiskt behandla dem, icke upplagorna, men deras
innehåll, frågorna om deras uppkomst och utveckling o. s. v. Man är berättigad till
samma undran, när man tänker på medeltidens historiska handskrifter och den be-
handling som kommit dem till del — så mycket mera berättigad, som det är allmänt
bekant hvilken rik verksamhet som just i detta afseende råder i andra land, äfven i
våra närmaste granniand. Detta missförhållande vore helt visst oförklarligt, såvida
icke lärarekrafterna inom den historiska vetenskapen vid våra högskolor så ofta
blifvit dragna från sin lärareverksamhet till andra vigtiga värf, hvarigenom de hind-
rats att kring sig bilda, så som t. ex. Waitz gjorde i Göttingen, skolor, hvilkas medlem-
mar fingo göra sina lärospån med den historiska forskningens anda just genom att
öfva sin kritiska förmåga medelst behandlingen af de historiska källskrifterna.
Så mycket mera äro vi berättigade att uttala ett beklagande af denna brist,
hvilken våra historieforskare låtit komma sig till last, som en utländing tagit sig före att
kritiskt behandla en del källskrifter för Sveriges historia under 1400-talet. Som hans
arbete i allmänhet är godt, har onekligen den svenska häfdateckningen fördel deraf,
men det hade varit vår pligt att sjelfva besörja behandlingen af våra vigtigaste käll-
skrifter.
I det tyska arbete, hvars titel står öfver denna uppsats, finnes ett bihang, i
hvilket förf. kritiskt behandlar rimkrönikan, den gamla prosaiska krönikan, Ericus Olai,
registrum upsalense, Diarium wadstenense, diarium (calendarium) fratrum minorum
Stockholmensium 1002—1502, diarium fratrum minorum wolyensium och 1400-talets
svenska kronologier. Allenast för en af dessa undersökningar hade friherre von der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
