Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Anmälningar - Bidrag till Sveriges historia under 1400-talet. Af H. H—d
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. ANDRA HÄFTET.
Ropp dugliga förarbeten att tillgå, nämligen i Klemmings redogörelse för rimkröni-
kans uppkomst, men äfven här har han tillfälle att meddela nya iakttagelser, som
äro i hög grad värda uppmärksamhet.
Så mycket vigtigare äro von der Ropps undersökningar, som de gälla en tid,
för hvilka en lifligare verksamhet inom krönikeskrifningens område är i hög grad
karakteristisk. I sammanhang med Engelbrekts resning och Karl Knutssons konunga-
döme, trots alla unionsplaner, gick genom tiden en stark fosterländsk rörelse,
hvars ingalunda ovigtigaste drag är begäret att för sig och för samtiden göra klart,
hvad det svenska folket, representeradt af dess konungar, hade gjort i förgångna
tider, hvilket begär åter lät den tidens skrifkunnige känna det som en pligt att äfven
åt efterverlden bevara anteckningar om tidehvarfvets egna märkligare tilldragelser.
Man kan icke gerna misstaga sig om denna rörelses innersta drifkraft: förbittringen mot
de danske, begäret att framhålla det svenska lyser fram än här än der. Ett af de
uttryck dessa känslor sökte sig har, så vidt jag vet, ännu aldrig blifvit uppmärksam-
madt. På de bilder ur den helige Eriks legend som förstördes vid Upsala domkyrkas
brand år 1702, såg man äfven en bild af konung Eriks sista strid. Harneskklädd
rider den svenske konungen mot sina danska fiender. och i den svenske konungens
sköld ses, jemte de tre kronorna, Karl Knutssons vapenmärke båten, liksom flera af
det svenska partiets förnämsta kämpar på sina sköldar bära vapenbilder, som tillhörde
konung Karls vänner och anhängare. Det var sin tids tycke och tankar som man
klädde i bilden af en tre hundra år äldre tilldragelse.
I början af denna uppsats talade jag om den likhet i sträfvandena inom arkeologi-
ens och historiens område, som finnes mellan det karolinska tidehvarfvet och vårt eget.
Kulturhistorien visar mången gång, huruledes samma grundtanke gör sig gällande
inom skilda tidehvarf, men trots den likhet, som sålunda finnes hos tvenne perioder,
falla snart äfven skiljaktigheterna en uppmärksam betraktare i ögonen. Det vore
också bedröfligt om ett tidehvarf skulle helt enkelt kopiera det andra. Hvad vi vun-
nit framför våra föregångare under Karlarnes tid är särskildt förmågan att kritiskt
behandla föremålen för våra studier; de gamle togo allt för lätt sakerna sådana de
voro, utan att närmare gå in på undersökningar af deras tillkomst. Peringsköld och
hans samtida funno i bilden af dan helige Eriks sista strid en vigtig källa för hans
tids historia, under det vi uti denna bild finna vida mera upplysningar om 1400-
talet, då bilden utfördes. De gamle sågo t. ex. uti den omständigheten att en af de
svenske riddarne för Sturarnes tre sjöblad ett vitnesbörd derom, att på Erik den he-
liges tid var en Sture ståthållare i Upsala.
Men om vårt tidehbvarf är i öfvervägande mån kritiskt, är det då icke synner-
ligen att beklaga, att det ännu gjorts så litet för den kritiska behandlingen af vår
medeltids historiska källskrifter?
Så mycket mera kännes behofvet att vid behandling af medeltidens, af 1400-
talets historia — ty om den är nu närmast fråga — gå till väga med kritisk var-
samhet, som de historiska uppgifter vi ega äro i jemförelse med det utlandets histo-
riska källor för samma tid kunna uppvisa, så få och så enstaka, att man allenast
med svårighet bildar en sammanhängande bild af vår historia. I våra dagar nöjer
man sig icke med att anteckna notiser om de yttre tilldragelserna, utan man vill
i den historiska framställningen se lifvet, som framkallade, som yttrade sig i de
yttre tilldragelserna. Särskildt känner man behof att i framställningen af ledande
personligheter nedlägga icke torra anteckningar, utan en lifshistoria. Men det är så
mycket som det då tillkommer häfdatecknarne att lägga till; om vi ofta lida brist
på objektiva uppgifter, sakna vi nästan alla uppgifter för kännande af tidens subjek-
tiva förhållanden. Det fordras för den, som vill söka fylla denna brist, en synnerlig
varsamhet att icke gå längre än de få antydningarna berättiga. Det duger icke att
på förhand göra sig en föreställning om de ledande personligheterna. deras karak-
terer och syften, och sedan i skildringen af de politiska tilldragelserna lägga in
denna sin på fri hand konstruerade karaktersteckning.
Friherre von der Ropp har i sitt ofvannämda arbete skildrat Eriks af Pom-
mern historia från 1412 till hans afsättning. Hans skildring är i hög grad intressant,
hans uppgifter äro, på grund af den förtroliga bekantskap han har med källorna för
hans sons historia, synnerligen rika, och jag anbefaller hans arbete åt synnerlig upp-
märksambet af den för vär historia intresserade svenska allmänheten. När man i
allmänhet märker hos honom ett begär att komma fram med nytt och för sådant
ändamål opponera sig mot äldre åsigter, utan att dessa kunna sägas vara utdömda,
varsnar man i synnerhet denna hans benägenhet i den skildring, han gifver af Engel-
brekts uppträdande. Det skulle blifva för långt att här gå in i en detaljerad under-
sökning ” deraf. Jag har på annat ställe gifvit en skildring af Engelbrekt, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
