Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde och åttonde häftet - Norsk historieskrifning. Af Emil Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK HISTORIESKRIFNING. 429
som annorstides, att en ständig vexelverkan egde rum medan Norge och Is-
land, att isländarne aldrig betraktade norrmännen såsom främlingar, att den
isländska sagaliteraturen ända från början har en så utpräglad form, att den
svårligen kan förskrifva sig ensamt från »den isländska historieskrifningens fader»,
Are frode, utan förutsätter en traditionelt gifven form, som sedermera utbilda-
des först, men hvars första ursprung ingenting hindrar oss att söka i Norge.
Island var med andra ord ett med Norge nära förenadt kolonialland, hvars in-
vånare genom särskilda förhållanden kände sig uppfordrade att taga vård om
minnena i dikt och saga och åt hvilka norrmännen derföre öfverläto rolerna såsom
skalder och historieskrifvare, ja, förf. gör till och med det djerfva och något inkon-
seqventa påståendet att hade ej Island blifvit upptäckt, skulle inom Norge en lika
rik literatur ha uppblomstrat. Förf., som på detta sätt i sjelfva verket ej så
synnerligt långt aflägsnar sig från den äldre norska skolans ståndpunkt, ger der-
jemte en särdeles liflig och anslående bild af det literära lifvet på Island.
Men just i denna lysande utveckling låg grunden till den norska aristokratiens
förfall, sedan den väl hade uppnått sin blomstringstid; i de norska odalbön-.
dernas frihet och i den egendomliga uppfattningen af konungamakten, som deri
såg en konungens »odel», som han efter godtfinnande egde att handhafva inom
vissa gränser, skulle åter grunden ligga dertill, att ingen ny tjensteadel i Norge
kunde uppkomma. För oss vill det emellertid synas, som äfven i Norge för-
utsättningarna funnos för en ny adel och dermed en ny historisk utveckling, hade
blott denna utveckling fått pågå ostörd och hade derjemte det materiela under-
laget varit för handen. Det förefaller oss, som om afbrottet af förbindel-
serna med det vestra Europa, de nya riktningar, handeln tog, och landets na-
turliga fattigdom måste ha spelat en lika stor roll, som några i den norska
statsrätten inneboende tendenser. Förf. framhaller sjelf, att allt tycktes i Norge
syfta åt samma håll som i Danmark och Sverige, och flerfaldiga analogier, åt-
minstone med utvecklingen i det senare landet, falla i ögonen. Det tyckes
emellertid, som förf. vid framhällandet af motsatserna i de nordiska rikenas
historia i allmänhet mera tänkt på Danmark än på Sverige och för det senare
landets räkning sett sig nödsakad att här och hvar något modifiera uttrycken.
Vi tro också att åtskilligt, utom hvad vi redan i det föregående nämt, kunde
vara att anmärka mot hans uppfattning af svenska förhållanden.
Men författarens benägenhet att uteslutande fästa sig vid de inre orsa-
kerna får sin förklaring i hela hans historiska uppfattningssätt, som har en i
högsta grad modern anstrykning. Redan språket visar ett rikt förråd af mo
derna slagord på allahanda tungomål och uttrycken äro ej alltid valda med den
allra granntycktaste smak. Sin utgångspunkt angifver förf. för öfrigt sjelf;
den är att äfven i historien genomföra lagenligheten och nödvändigheten.
Det får icke finnas en lucka i sammanlänkningen mellan händelserna, som icke
fylles, ej en afgörande tilldragelse eller vändpunkt i historien, som ej framstår
såsom slutpunkten i cn lång förutgående utvecklingskedja. Historien blir ej
annat än ett problem i den psykologiska mekaniken, hvarvid uppgiften är att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
