Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde och åttonde häftet - Norsk historieskrifning. Af Emil Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. SJUNDE OCH ÅTTONDE HÄFT.
utreda de krafter, som samverka till resultatets uppnående; känner man
blott i grunden de tre hufvudfaktorerna, racen, omgifningen, (natur, statsskick,
samhällslager), tidsmomentet, så är vägen till lösningen lätt.
Att historikern har till sin uppgift att söka förklara sammanhanget i verlds-
händelserna, är nu ingen nyhet, men för så vidt han skall lägga i dagen alla de na-
turliga faktorerna till de resultat, som framträda, så blir uppgiften särdeles van-
sklig. En enda faktisk upplysning kan spränga den vackraste bevisförings kedja,
igynnerhet när man förflyttar sig till mera afligsna tider, och läsaren blir stun-
dom något orolig till mods, när man vill göra det alltför klart för honom,
hvarföre det gått till så eller så, helst om bevisföringen är ingen annan än
den, att vi ha fått det intrycket, att det förhåller sig eå och så o. dyl. (se
Sars, Udsigt etc. I, s. 146). Förvandlas till på köpet det en gång hypotetiskt
sagda till något apodiktiskt visst och bygges sedan vidare på denna grund,
måste resultaten utan tvifvel blifva märkliga. Dessutom: torde man kunna betvifla
tillförlitligheten af den slutkonst inom historien, som säger: på detta sätt har det
skett, alltså var det nödvändigt. Det finnes för öfrigt ingen metod, som är
bättre egnad att bilda ett parti, ty i vanliga fall äro de ytterst få, som kunna
kontrollera uppgifternas riktighet. Å andra sidan böra ej förtjensterna hos de för-
fattare, som använda den nämda metoden, fördöljas. Man behöfver ej hos Comte
och Taine befara sådana fördomsfulla och inbilska omdömen, som t. ex. under
upplysningstidehvarfvet fäldes öfver äldre tiders s. k. barbari. Allt får här gälla
hvad det kan, allt har ju sin förklaring i det föregående och är sålunda rela-
tivt berättigadt, allt göres till föremål för intressanta psykologiska studier och
fördragsamhet blir derföre en genomgående tendens. Det bekanta uttrycket:
»tout comprendre, c’est tout pardonner», kan med någon ändring göras till
denna skolas valspråk. Ju äldre tider det är fråga om, desto farligare blir
emellertid metoden och det är fara värdt, att den historiska troheten stundom får
sitta emellan. Att det arbete, som här senast varit fråga om, ej alldeles gått
fritt från sådana fel. lärer väl ej kunna förnekas, på samma gång som vi torde
tillräckligt ha erkänt dess förtjenster. I alla hänseenden är emellertid detta
den norska historieskrifningens senaste alster värdt en aktningsfull uppmärk-
samhet.
EMIL HILDEBRAND.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
