Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte och tolfte häftet - Egyptologi. Af Karl Piehl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvud taget utan kritik (den grekiskt-romerska) antikens källor eller andra
icke-egyptiska — t. ex. en liflig, varm fantasi — voro de enda, som för kännedom
om forntidens Nilbygd kunde anlitas; det senare tidskiftet, som följde på
Rosettemonumentets upptäckt och ännu fortvarar, gjorde åter gällande, att de
inhemska med skrift tecknade monumentens vitnesbörd med företräde framför,
men jemte, de grekiskt-romerska urkundernas borde rådfrågas. En ypperlig typ
för den förra epoken i dess mest orimliga form kunde vi finna i den af förf.
omnämde Schumacker, eller en kanske ännu bättre i den bekante jesuiten pater
Athanasius Kircher, hvilkens namn bland tolkar af det oförklarliga[1] väl sent
skall dö. Man får för öfrigt ej underskatta denne mans betydelse. Han
spelar i egyptologien och dess historia samma roll, som t. ex. Atlanticans fader
för Sverige och Sveriges historia. Liksom denne i sitt fosterland såg
upphofvet till allt i hans tanke stort och ädelt, så manades Kircher af ett slags
egyptisk patriotism att till Egypten förlägga utgångspunkten för hvad hans samtid
ansåg ädlast bland kulturföreteelser — grekernas. Trots alla sina äfventyrliga
påståenden har K. dock gjort stort gagn för egyptologiens grundläggande och
hans förtjenster om koptiskan, arftagerskan af de gamle faraonernas tunga, skola
aldrig glömmas, så länge egyptisk literatur har, hvad hon i denna stund eger,
för henne med hänförelse kämpande målsmän. Värdiga representanter för den
moderna tidens metod skulle vi exempelvis kunna se i en Brugsch, en Maspero
eller en Le Page Renouf — hvilken kritiker! Utgående från grundligt studium
af de fornegyptiska urkunderna i förening med noggrann kännedom om de
grekiskt-romerska skriftställarnes skildring af egyptiska förhållanden sofra de med
kritikens hela stränghet sitt material, på samma gång de för den vigtigaste af
sina källor, Egyptens språk, utstaka de lagar, det följt och måst följa.
Bland det för svenskar helt säkert mer intressanta i förf:s bok är den
nya, om ej för första gången[2] uttalade, åsigten om, att oss »tillkommer äran
af att hafva tagit det första afgörande steget till tolkningen af en egyptisk
text.» Det sätt, hvarpå Åkerblads namn blifvit nämdt, gör det till en
skyldighet för en hvar, som intresserar sig för vårt lands vetenskapliga storheter
och minnen, att ej på god tro taga de för honom och hans patriotism föga
smickrande rykten, som här och der dyka upp, t. ex. att han, såsom Atterbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
