Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte och tolfte häftet - Egyptologi. Af Karl Piehl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och en besynnerligt nog för denne främmande källa — begge källorna kunna
hafva samma ursprung — påstå, i Italien skulle gifvit sig ut för dansk. Det
är dess värre för oss ingalunda möjligt att nu framlägga bevis för, att
Atterbom misstagit sig, då vi ej haft tillfälle att taga kännedom om Åkerblads
brefvexling i någon vidsträcktare omfattning och, der det varit oss förunnadt,
nästan blott anträffat sådana bref af hans hand, som skrifvits i mer eller mindre
uteslutande vetenskapligt syfte. Men en förmodan tveka vi dock ej att tills
vidare framställa, hvilken ej bör synas alltför djerf, då den kanske af en
analogi kan hemta stöd. Då det nämligen kunde hända den patriotiske dansken
Zoega, som under en följd af år uppehöll sig i Italien för studier och
publikationer till främjande af kunskapen om forntidens — antikens och orientens —
konst och literatur, att tidt och ofta, som han i sina bref klagar öfver[1],
hugnas med titel af tysk eller svensk, så kunde samma oförmåga af att särskilja
skiftningarna i germansk nationalitet, som föranledt ett dylikt misstag, äfven i
andra fall lätteligen uppenbara sig. Att Åkerblad emellertid stått i spändt
förhållande till svenska utrikeskabinettet, är tämligen visst, och ingalunda otroligt
är, att hans af de franska frihetsideerna värmda håg haft svårt att förlika sig
med vårt lands dåvarande, mindre än måttligt folkvänliga statsskick. Den
förtrogne vännen af en Paul Louis Courier, en Silvestre de Sacy m. fl. den röda
fanans drabanter trifdes för visso mindre väl under ett för tankens frihet så
föga gynsamt tidskifte, som det på Gustaf III:s död följande. Och anar man
derjemte den kärlek till allt det forntida — ensamt denna kärlek skänker hans
karakter en prägel af verklig höghet — som utgjorde det, kring hvilket
Åkerblads hela lif rörde sig, kan man lätt fatta hans lust för södern med dess rika
skatter af antik konst och antika handskrifter. Det var ju i Åkerblads
sällskap, Courier leddes till fyndet af det florentinska manuskript, genom hvilkets
nedplumpande och deraf följande skandal den senare närmast manades till en
publicitet, hvars alster, i ironisk skärpa och tankens genomskinlighet endast
af antikens öfverträffade, blefvo hotande för det genom restaurationen inträdda
statsskickets fortvaro. — Den som haft tillfälle att blicka i något af Åkerblads
bref, särskildt sådana, i hvilka han utvecklar sina åsigter i vetenskapliga
frågor, torde nödgas medgifva, att han af vetenskapen egde åtminstone metoden;
och hvad behöfves mera? Hans lefnadsteckning är ännu oskrifven, och får man
döma af vissa omständigheter, ser det ut, som om rättvisa aldrig till fullo skall
kunna skänkas hans minne; af Åkerblads bref — och hvar skall man bättre
lära känna menniskans individualitet än i hennes af omedelbarhetens prägel i
allmänhet stämplade utgjutelser — äro ty värr blott ett fåtal och detta af
mindre personligt intresse i behåll och — »ein kurz hingeworfenes Leben ist
keins.»
Jemte Åkerblads torde man i en skiss af hieroglyftolkningens historia
kunnat vänta att möta namnen på tvenne andra skandinaver, hvilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
