Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Karl XII som konstvän. Af C. Eichhorn - Första bladet af den nyare norska poesiens historia. Af L. Dietrichson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beröring med sin konung och uppmuntrades af honom. För öfrigt var det
nästan uteslutande porträttmåleriet, som idkades och förstods af denna
tid; och i det facket kunde vårt land ännu uppvisa ej förkastlige
konstnärer, dels omedelbart gängna ur Ehrenstrahls, dels utbildade i
Kraffts skola, sådana som fru Anna Maria Wattrang, Ehrenstrahls
dotter, Erik Utterhielm, J. David Schwartz, Jan Starbus, Axel
Sparre, Dav. Kock m. fl., dels slutligen sjelfständige, som Martinus
Mutens, David Richter d. y., Lucas von Breda och andra. Endast
Lemke och Andreas von Behn utöfvade historiemåleri, om vi
undantaga några nästan handtverksmessige rumdekoratörer. Imellertid
af-tynade, som vi nämnde, såväl alstringen af som intresset för måleriets
verk under Karls senare år så betydligt, att vid slutet af hans
regering endast spillror af en inhemsk konst återstodo. Särdeles bidrog
härtill den utflyttning af konstnärer, hvilken vi ofvan vidrört. Ett och
annat undangömdt frö stadnade dock qvar; och det var dessa, som
jemnte de från Frankrike införskrifha praktväxteraa frambragte den
nya konstblomstringen under frihetstiden.
Om således Karls tidehvarf och personlighet ej varit af något
djupare inflytande på vår konstutyeckling, kan i synnerhet den senare
i alla fall betraktas som af stort intresse äfven i förhållande till
Sveriges konst. Förf. har endast haft för afsigt att fästa
uppmärksamheten härpå och till ämnets utredning lemna ett eller annat bidrag.
C. Eichhorn
Första bladet af den nyare norska poesiens
historia.
Med 1814 är den tid slut, då Norges söner behöfde vända sig mot
Danmark för att finna den luft, hvari skaldeanlagen kunde frodas. Norge
hade 1811 fått sitt eget universitet, som trädt i verksamhet. 1813, och
året derefter hade riket lösryckts från Danmark och lemnade detta år
storartade bevis på medborgarsinne, fosterlandskärlek och en i
ögonen fallande politisk myndighet. Senare på året hade riket trädt
in i sin nya förening med Sverige; men naturligtvis hade ej den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
