Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - En reformator inom det ny-grekiska samhället. Af Fredr. Sander. Graeske forhold, belyste ved Theodor Hansen. I. (Kjöbenhavn 1868)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
norna, läto honom och hans familj .känna sitt hat. Politici, som han
gisslat för deras taskspelerier inför folket, hämnade sig på vanligt sätt
genom att göra hans namn till en skylt: han var en förrädare, han
hånade folket, det suveräna folket, han ville beröfva det tron och
fäderneslandet. Men framför alla andra rasade dock presterne, öfver
hvilka han svängt satirens gissel för deras råhet och bedrägerier. Den
2 Mars 1856 exkommunicerade de honom högtidligen under ringning
med alla stadens klockor. Myndigheterna i Argostoli kunde icke
skydda honom, hvarken de lokala eller den engelske residenten. Han
uppmanades af dem att för några månader lemna landet, till dess
sinnena hunnit blifva lugnade. Han gick då i hemlighet om natten
öfver till Zante, men mottogs äfven der på Molon af pöhelns
otidigheter, och på vägen till sin boning hörde han, att Zantes erkebiskop
lat i kyrkorna uppläsa öfver bonom en högtidlig exkommunikation,
liknande den, för hvilken han måst fly. I 14 dagar stannade han på
Zante, städse innesluten i sin boning, undflydd af allt städadt folk, —
med undantag af några välsinnade och modiga damer. Slutligen måste
han bestämma sig för att utvandra, lemnande hustru och barn; han
begaf sig då till London och dröjde der ett år. Men äfven vid sin
återkomst 1857 var han utsatt för förolämpningar och förföljelser.
I afseende på sin bok hade Laskaratos ganska rigtigt förutsagt,
att den skulle väcka häftiga anklagelser, men, ju häftigare dessa vore,
blifra desto mera eftersökt; att många skulle kalla honom atheist och
förebrå honom att hafva talat med för ringa vördnad om allt, särskildt
om religionen, oaktadt hans sarkasmer blott rört förvrängningen af
Kristi sanna religion; att andre skulle klaga öfver bitterheten i tonen
eller blott förlusta sig öfver qvickheterna i framställningen, alltså skilja
saltet ut och lemna födan orörd. Om ett skulle hans landsmän blifva
’ enige, nemligen i att anklaga honom för att hafva utbasunat »hvad
man borde förtiga». Men — säger han — i det hela skall min bok i
förhållande till samhället blott vara en liten storm på sjön, som snart
går öfver, — ty timman till dess förbättring är ännu icke kommen.
I »Kefalonias mysterier» angriper Laskaratos med skarpa och
bitande vapen, med en glödande moralisk harm de grekiska
samhällsförhållandenas brister inom familjelifvct, inom statslifvct och det
kyrkliga lifvet. Han är en slags moralist eller moralisk lekmannapredikant,
som visserligen icke har någon utvecklad teori eller bestämdt system
att förfakta, men hvars ord hafva ett praktiskt, godt syftemål. Hans
sätt att föra fram sina idéer tyckes utvisa, att det är ett stycke
Sokrates i honom, ehuru han saknar dennes egendomliga, fina ironi;
han är satiriker mera än humorist, ty hans qvickhet åsyftar icke löje,
utan harm, — en ädel harm såsom den hvaraf han sjelf eldas. Herr
Hansen anmärker också hos honom denna ärlighet och rättframhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
