Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - En reformator inom det ny-grekiska samhället. Af Fredr. Sander. Graeske forhold, belyste ved Theodor Hansen. I. (Kjöbenhavn 1868)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som städse framställer sanningen naken ock med dess rätta namn, —
en sällsynt karaktersdygd i Grekland, hvarest enligt grekernes eget
vittnesbörd den enes traktan alltid går ut på att föra den andre
bakom ljuset.
I afseende på religionen och kyrkan, är Laskaratos rationalist
till sin uppfattning och ganska visst mindre positiv: han bekämpar
fördomar och missbruk samt den tomma positiviteten i ord och tecken
utan tanke och handling. Hans lösen är anda och lif och sanning
gentimot formalismen, och han hänvisar öfveralit med hänförelse till
Kristi exempel. För oss framstår han såsom en protestant, ehuru han
icke proklamerat någon sådan öfvergång; hans mycket utmärkta hustru,
hvilken med honom delat så många svåra pröfningar och i de mest
kritiska ögonblicken uppehållit hans mod, är född af en
grekisk-protestantisk familj. Laskaratos har ofta känt saknaden för sig och de
sina af ett religiöst samfund, till hvilket de andligen kunde ansluta
sig; men något sådant finnes icke på Kefalonia. Sjelf lefver han
ex-kommunicerad i eller utom den grekiska kyrkans samfund, medan hans
barn döpas derinom och tillhöra det i det yttre.
Då vi nu gå att kasta en blick på Laskaratos teckning af
familje-lifvett böra vi i förväg erinra derom, att uppgiften med mysteriernas
afslöjande var att öppna medborgarnes ögon för svåra lyten, icke att
gifva främmande betraktare historiska skildringar, i hvilka
skuggsidorna förmildras af ljuspunkter, som icke heller saknas i verkligheten.
Tiden må äfven numera hafva förändrat mycket till ett bättre; men
visst är, att qvinnans ställning i Grekland ännu är ytterst förtryckt.
Hon lefde i tillbakadragenhet i forntiden; hon lefver nu oftast afspärrad
såsom hos turkarna.
Det sanna äktenskapet, säger Laskaratos, är för mannen som för
hans hustru ett jordiskt paradis, som förbereder för det himmelska.
Men annorlunda betraktar man giftermålet på Kefalonia.
Hufvud-spörsmålet för friaren är här hemgiften; flickan är i förhållande till
den blott ett vilkor sine qua non, liksom det halfva pund skämda
kött, som en köttköpare i fastetiden måste taga med på hvart tredje
pund. När en ung man vill gifta sig, det vill säga, när han behöfver
penningar, spörjer han familjefäderna, hvem som vill gifva mest; och
en fader undersöker samtidigt, hvem bland rivalerna har mest, eller i
sämre fall hvem som begär minst. Flickan vet vanligen ingenting om
underhandlingarnes gång, såvidt hon ej får höra något af tjenstepigan
eller grannqvinnan; först när köpet är afgjordt, får hon veta, hvem
hon tillfallit, och då gifva sitt samtycke dertill. Äktenskapet är och
blifver under sådana förhållanden ett blott djuriskt samlif. Också
tillbringar den nye husfadren sitt lif, utanför måltiderna och
sofkam-maren, i klubben med — att hafva ledsamt för att undvika ledsnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
