Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - En reformator inom det ny-grekiska samhället. Af Fredr. Sander. Graeske forhold, belyste ved Theodor Hansen. I. (Kjöbenhavn 1868)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemma. Man skulle tro, att kärleken, som dock är en naturmagt,
skulle kunna förändra samlifvet från djuriskt till menskligt. Men detta
är nästan omöjligt, ty flickebarnen hållas vanligen inspärrade från sitt
tolfte år och få ej vara med i sällskaper. Och en friare nöjer sig i
regeln med gifto-mäklerskornas försäkringar, att bruden icke har
något kroppsligt lyte, att hon hvarken är skelögd eller döf.. Man känner
åtskilliga komiska exempel på bedrägerier härvid. Så bedyrade en
käring, att flickan, om hvilken förhandlades, hade »ett öga så fagert»
Brudgumen besannade eden, — bruden var enögd. Det är ännu
allt-jemt en gifven sats, att qvinnans själ helst må förblifva utan
utveckling och utbildning, att hon är af naturen anlagd som ett lägre
väsende, bestämd till att tjena mannen, göra honom sällskap vid bordet
eller hvar annars hon kan vara honom nödvändig.
En följd af äktenskapshandeln och ett af de sorgligaste bevisen
på den fullkomliga okristligheten i folkets täukesätt är också det hat,
som föräldrarne nära till sina flickebarn. Då ett sådant födes, är det
för fadren en vexel att inbetala om 20 år. Den förbannade tösen,
säger han. Om vår herre ville taga dem — säga mödrame till
hvarandra. Ja, det gifves familjer, der flickebarnen regelmässigt försvinna
kort efter födelsen! Om du frågar en man, huru många barn han
har, så svarar han vanligen (blott med förändring af antalet) sålunda:
»två gossar med Gud och fyra flickor med skam att tala om»; eller
»med tukt att säga.» Det sista uttryckssättet är detsamma, som då
talet är om svin och sådant. Hvad under då, om en djurisk själ,
skygg och förkrympt, utvecklar sig af allt detta hos qvinnorna. Men
vår pligt, säger Laskaratos, är att uppfostra dem för äktenskapet och
gifta dem för deras egen skull och så som det bäst passar för deras
egenskapbr och bildning.
De första månaderna efter bröllopet går det i allmänhet bra;
huset år rent och nytt, ansigtena glada. Men snart försvinner glädjen
med renligheten. Dessvärre har »den grekiska stanken» inomhus blifvit
ett ordspråk hos främmande. Barnen uppfödas i den; man tror, att
renligheten skulle medföra mer utgifter än svineri. En annan
samfundsbrist åter är qvinnomas fåfänga att styra ut sig, när de skola
ut; äfven denna sjukdom är gammal såsom orenligheten. Qvinnomas
andliga ståndpunkt har förblifvit densamma som mödrarnes,
orientalisk: men nu utpynta de sig på europeiskt sätt, med handskar på,
från topp till tå i silke och sammet. De få om söndagame promenera,
göra besök hos grannarna och i kyrkan, der sladdrandet just har sin
rätta mötesplats! Annars förblifva de hemma i skräpet och smutsen.
I Europa, yttrar Laskaratos, h v ar est qvinnorna städse visa sig i
samlifvet och höra dertill, är deras blotta närvaro i stånd att civilisera
det bättre än den bästa lagstiftning och den dugligaste polis tillhopa;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
