Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - En reformator inom det ny-grekiska samhället. Af Fredr. Sander. Graeske forhold, belyste ved Theodor Hansen. I. (Kjöbenhavn 1868)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men vårt samsälle är redan af den grunden, att det egentligen blott
består af bara manfolk, tvunget att forblifva i ett barbariskt tillstånd.
Bedröflig är hans skildring af den tjenande klassens vilkor, dess
okunnighet i förening med oblygheten i anspråk. Då fattigdom och
svält tvinga de unga dagdrifvame att söka tjenst, får man taga dem
sådane de äro. Men opålitligheten drifver dem snart från det ena
huset till det andra, tills de icke kunna vara i något. Tager man
åter af medlidande de halfnnkna bondbarnen från landet, i hopp att
kunna bilda dugliga tjenare, så har man knappt hunnit kläda opp
dem, törrän — de löpa. Äfven de sälla sig snart till den kohort,
som alltid är beredd till kamp i folkledarnes tjenst. »För tron och
fäderneslandet» — heter det.
Och hurudana äro ungdomens förlustelser?
Vi, som under en resa i det inre af Grekland erfarit, huru till
och med små pojkbytingar låta stenar regna öfver främlingar, vi
förstå rätt väl Laskaratos, då han skildrar pöbelns förnöjelser: att stjäla
portarna från husen, tilltäppa brunnarna, förstöra broar, träd och
blommor m. m. Stänger jag kring mitt landställe — skrifver han —
med en vacker stenmur eller staket och detta faller tor mycket i
ögonen, då anser den förbigående straxt för en pligt att förstöra
detsamma. Får en granne en beställning, ett embete — och sådant är
som bekant lyckans höjdpunkt — hvilken bitter kalk är icke detta
för grannen! Ja, mina herrar, man kan ju lätt förneka mina ord;
jag öfverdrifver ju, det gäller icke Er — Gud bevare oss! Men
samvetet skall vittna med mig: skadeglädje och förstörelselust, dessa två
djefvulens andar, råda nu öfverallt i vårt samhälle och härleda sig
från en eländig uppfostran, hvarifrån vi äro skyldige att frälsa våra
barn.
I fråga om undervisningen medgifver Laskaratos, att ett stort
framsteg blifvit gjordt, att till och med flickebarnen numera få lära
läsa och skrifva, något som förr var strängeligen förbjudet. Men
genom att blott lära ungdomen att läsa och intet vidare, utan att lemna
den ledning och verklig näring, ger man den endast ett redskap att
bruka efter godtflnnande. Det är alldeles som om man ger apan en
rakknif och säger: var så god och barbera dig! Romanerna förderfva
blott de ungas fantasi, vidskepliga helgonböcker göra dem dumma,
begge delarna förvirra deras moraliska begrepp.
Då Laskaratos i kapitlet om den religiösa uppfostran kommer att
tala om prestema, papaderna som de kallas, blir han alltmera bitter
och bitande; det är icke med vemodets tår i ögat, det är med en
lågande förtrytelse han vidrör dessa förhållanden. För att icke heller
här missförstå honom, böra vi erinra, att prestbildningen, som numera
i åtskilligt blifvit upphjelpt, förut varit ytterst klen. Oaktadt prester-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
