Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - En reformator inom det ny-grekiska samhället. Af Fredr. Sander. Graeske forhold, belyste ved Theodor Hansen. I. (Kjöbenhavn 1868)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skåpet, men isynnerhet klostren, eger betydliga possessioner, äro dock
bypresterne mycket fattige. De måste lifnära sig som bönderne; i
öfrigt lefva de af gåfvor. För icke lång tid sedan kunde de inträda
i embetet, sedan de under en eller par månader lärt sig den kyrkliga
ritualen hos en embetsbroder. Redan den berömde Korais sade: »dum
och lat, slyngelaktig och förflugen, duger han icke till annat än vara
papds.» På det att kyrkan, skrifver Laskaratos, skall hafva ett
gag-neligt inflytande på den enskildes sedliga och religiösa utveckling, är
den första fordringen, att presteme, såsom inom den protestantiska
kyrkan, skola vara män med en god uppfostran och bildning samt
genomträngde af evangelii anda. Men hos oss är det intet annat, som
gör prestema till prester, än den svarta kåpan, det långa bockskägget,
de långa qvinnoflätorna och den grep-lösa krukan på hufvudet; deras
verldsförsakelse består allenast uti att försaka samfundslifvets bördor.
Deras okunnighet är ett ordspråk. Intet under, då nästan alla prester
här äro for detta simpla dagsverkare, bärare, båtförare, småhandlande
och arbetskarlar, som endast bytt om ställning, derföre att den förra
icke ville löna sig. Religionen är i papaderaes händer en handels*
artikel och måste derföre göras så inbringande som möjligt. Sålunda
säljes oljan från kyrkans lampor såsom medel mot skelögdhet; en
droppe på bomull är nog. Blommorna, med hvilka påskalammet varit
utsmyckadt, äro förträffliga mot sinnessjukdomar, o. s. v. Men det
skandalösaste är försäljningen äf sakramentema, ehuru den icke sker
fullt öppet. Det är företrädesvis de okunniga husmödrarna, som
papa-deme beskatta; till fäderna komma de icke gema.
Oaktadt Laskaratos så käckt anfallit papaderna, skall det dock
visa sig, att hvad han anfallit endast är okunnigheten, fördomarna
och missbruken. Han har yrkat, att presteme skulle hederligen
al-lönas, för att kunna egna sig åt sitt kall. Huru skulle de under
nuvarande förhållanden kunna uppfostra det uppväxande slägtet? Med
en blott yttre religion och med en fullständig brist på religion i det
inre, kunna vi förundra oss deröfver, — heter det — att det saknas
kärlek inom familjerna, enighet bland slägtingar, sann vänskap mellan
vänner, eller allmänanda och hederlighet hos medborgarae? Kunna vi
då mera förundra oss deröfver, att vårt samhälle i afseende på det
sedliga tillståndet befinner sig i upplösning och förfall?
Men — anmärker Herr Hansen — den man, som framträder med
en så skoningslös kritik mot det samhälle, han tillhör, tål denne man
att sjelf skärskådas på närmare håll? Herr Hansen har skaffat sig
noggranna underrättelser om Laskaratos’ privatlif, ur hvilka vi bedja
att få anteckna några drag.
Laskaratos är född i Lixuri på Kefalonia i maj 1811. Hans fader
var en förståndig och samvetsgrann man, soip beständigt inskärpte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
