Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - En reformator inom det ny-grekiska samhället. Af Fredr. Sander. Graeske forhold, belyste ved Theodor Hansen. I. (Kjöbenhavn 1868)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos honom den strängaste moral. I sitt 22:a år fick han en liten
beställning under regeringen på Korfu; han skulle beträda den politiska
banan, men fann sig snart icke hafva sinne derfor. Efter många
böner fick han tillåtelse att resa till Paris för att studera; men han
skulle blifva jurist, icke läkare, som han sjelf önskat. Han återkom
från utlandet 1839, praktiserade några år gratis såsom jurist, men
uppgaf sedermera embetsståndet, som han lärt sig förakta för den
af-skyvärda jagten efter tjenster samt den derifrån oskiljaktiga
korruptionen. Vid denna tid uppträdde han såsom skald med satiriska
små-stycken, som gjorde mycken lycka; men han har sedermera förkastat
dem för en viss lättfärdighet i uttrycken, ehuru icke i andan.
Sedan hans fader aflidit 1844, öfvertog han administrationen af
familjens ganska betydliga egendomar, men gjorde i början, såsom
oerfaren, flere förluster. Han kom ock snart i kollision med
prester-skapet vid ett par dödsfall inom familjen, hvarvid samhällets och
sär-skildt kyrkans barbariska och förderfvade tillstånd framstodo i ett
egendomligt ljus. Några slägtingar begagnade nemligen en döendes
tillstånd att få förändringar i hans testamente vidtagna till deras
fördel. Intill dess detta skedde, nekade presteme, på anstiftan, att
meddela honom sakramentet. Men folktron anser uteblifvandet deraf
såsom det förfärligaste för den. döende, såsom en infami för slägten.
Vid det andra dödsfallet var Laskaratos vittne till den barbariska
ceremoni, som brukas, »när den pompösa förvaltningen af sakramentet
icke varit tillräcklig att dräpa den sjuke.» Denna ceremoni är den
s. k. salvelsebönen, med signerier, korstecken och ramsor, allt vid’
tända ljus, — en fullständig begrafningsakt, som fortsättes och åter
upprepas, »tills ändteligen den sjuke dör af skräck.»
Laskaratos gifte sig 1846. Han har yttrat om sin hustru: jag
fann hos henne mera än jag någonsin vågat hoppas hos någon. Hon
förstod mig, hon bedömde mig, hon var min öfverman och hon företog
sig att uppfostra mig. Att mannen erkänner sin ledsagarinnas
öfver-lägsenhet är sällsynt, isynnerhet hos oss; derför omtalar jag det. Dock
tror jag äfven, att jag har haft någon god inverkan på henne.
Sedan de politiska förhållandena efter 1848 försämrat sig, reste
Laskaratos till London för att söka bryta sig en bana der; men
hemlängtan dref honom tillbaka. 1856 bröt stormen lös, då han utgifrit
»Kefalonias mysterier.» För att undgå bannlysning, erbjöd han papar
derna att återkalla allt, som kunde påvisas vara bespottelse och hån.
Man svarade honom med den högtidliga exkommunikationen och med
att fordra alla exemplaren af hans bok till bålet Medan han, orolig
för sin familj, tänkte fram och åter öfver detta förslag, kom hans
hustru och sade: »Om du är feg nog att låna ditt öra till denna
frestelse, hvari desse eländige vilja föra dig, så vill jag betrakta dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
