Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Bernhard von Beskow. † Minnesteckning. II. Af E. von Qvanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der, som efter år 1830 uppblossade med förnyad liflighet äfven i
Sverige. Till en början bief han, kort efter sitt afskedstagande från
chefskapet för Kongl. teatern, invecklad i en tryckfrihetsprocess med
Anders Lindeberg. Beskow hade nämligen anonymt skrifvit ett
flygblad, kalladt: FlugsmäUan, som innehöll ett temmeligen personligt
närgående och, såsom oss synes, i vissa delar nog hetsigt anfall mot
den originelle oppositionsmannen, som just vid denna tid börjat
arbeta på upprättandet af en ny, privat teater i Stockholm. Beskow
begagnade sig vid detta angrepp af en ansvaring, f d.
teatersufflö-ren Wessling, och anklagelse- och försvarsskrifterna, hvilka sedermera
trycktes i broschyrform jemte den s. k. FlugsmäUan, hvimla af
ömsesidiga mer eller mindre mustiga tillmälen. Lindeberg förlorade
processen, men rättegångskostnaderna qvittades parterna emellan, och
hvardera dömdes till böter för olämpligt skrifsätt inför domstol. Beskow
var utan tvifvel Lindeberg öfverlägsen i qvickhet och satiriska
dråp-hugg, som på sin tid måste hafva framkallat stor munterhet. Så
påstod Wessling, bland annat, att versen i Lindebergs skådespel Blanka vore
så knagglig, att han, genom att hafva flere gånger, i egenskap af sufflör,
nödgats omsäga densamma, ådragit sig ett så svårt bröstlidande, att han
derigenom tvungits taga afsked från teatern, hvilket åter bragt honom
i högst torftiga omständigheter. »Högtärade Rätten», fortfar han, »torde
således upplyst och rättvist finna, att om någon gång en liten gnista
af harm hos mig kunde finnas emot nämnde sorgespelsförfattare, vore
sådant förklarligt nog––––-. Jag hade likväl troligen icke utgifvit
min lilla skrift, om icke underrättelsen att ett nytt stycke, kalladt
Toni, af samma författare blifvit bragt å bane; och åtankan på hvad
min efterträdare i tjensten nu åter måste utstå upprört mina känslor.»
I ett s. k. Efterspråk låter »Flugsmällans» utgifvare tydligen förstå,
att Wessling endast varit en ansvaring. Men efter denna, mera
este-tiskt-litterära än egentligen politiska fejd, bevarade Beskow med större
omsorg sin anonymitet, då han uppträdde på den publicistiska arenan.
Kulminationspunkten i sitt anonyma politiska forfattareska’p nådde
Beskow åren 1838—1840, under hvilka han utgaf broschyrerna:
Dagens Händelser, bedömde af en Landtman (två upplagor), Upplösning
år icke Upplysning (två upplagor), Har Sverige Publicitet och
Publicister? (två delar, tillsammans om icke mindre än 595 sidor), samt
Den irrande Publicisten, sin satntids nöje och varning. Dessutom
författade Beskow en mängd polemiska artiklar, både på vers och
prosa, i Svenska Biet och andra konservativa tidningar. Anledningen
till Beskows politiska författareskap är utan tvifvel att söka i hans
tillgifvenhet och beundran för Carl Johans person. Vid stora kriser
gör sig ständigt, med eller mot de lagliga formerna, den öfverlägsna
personligheten gällande. En sådan kris hade Europa nyss genomlefvat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
