Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Bernhard von Beskow. † Minnesteckning. II. Af E. von Qvanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
område hvart för sig. Då det gällde att bedöma det förflutna,
utvecklade Beskows objektiva uppfattningskonst lysande egenskaper, och den
vidsträckta, mångsidiga verldserfarenhet, han förvärfvat sig under lång
beröring med personer af olika klasser och vilkor, lände honom
likaledes till högsta fordel såsom minnestecknare; den skärpte hans
psykologiska bevisning och fulländade den pregel af humanitet, som
utgjorde ett af grunddragen i Beskows eget lynne. Från det skönas
rike, som Beskow aldrig upphörde att på det varmaste älska, medförde
han slutligen till sina minnesteckningar tron på det idealas verklighet
hos menniskonaturen. Han tecknade såsom konstnär, icke såsom en
auktionsförrättare, för hvilken smått och stort är af samma betydelse.
Ur personlighetens positiva halt, dess styrka i sanning, rätt, sedlighet,
fosterlandskärlek och skönhet förklarade han dess hela öfriga lif och
verksamhet Häraf äfven den på en gång enkla och storartade
harmoni, den rena klarhet, som råder i Beskows samtliga teckningar.
För ljust, för mycket ljgst! har mången utropat. Med ungefär samma
skäl kan man förebrå ljuset sjelft att det är för ljust, sanningen att
den är alltför sann, det goda att det är alltför godt, eller antaga att
de kunna vara verkliga och overkliga på samma gång, att de
mytologiska andefurstarne Ormus och Ariman fortfarande dela väldet öfver
verlden, båda med lika makt. Men en sådan dualism antog, på goda
grunder, Beskow icke, och den samvetsömhet om teckningens föremål,
den varma ifvera att gendrifva orättvisa och vrånga omdömen, den
fosterländska stoltheten öfver de minnesvärda personligheterna, alla
dessa egenskaper, som bilda den moraliska karakteren hos Beskows
minnesbilder, Jiemta i icke så ringa grad sin näring ur hans
lef-vande sinne för personlighetens harmoni, ur hans tro på dess bästa
egenskapers fulla sanning och verklighet, såsom den kärna, ur hvilken
dess lifs träd blomstrar fram, såsom den inre medelpunkt, kring
hvilken dess verksamhet, trots alla yttre och tillfälliga rubbningar,
graviterar.
Beskow har tecknat minnesbilder af G. Fr. v. Rosen, Sam.
Åker-hjelm, L. Kagg, Fab. Wrede, FogeTberg, Urban Hjärnc, Joh.
Gyllen-stjema, Svedenborg, Wadström, Raab, Bergman, Tessin, Leopold,
WaUin, v. Brinkman, Gust. Trolle Bonde, A. F. Sköldébrand,
Vale-rius, Ling, Frigél, Järta, Stjernstolpe, Johannes v. Mutter, Bonstetten
och Görtz, utgifven efter Beskows död. Hit böra också räknas hans
tal vid krossandet af sköldemärken efter Rosenblad, Berzelius, af
Wingård m. fl. Till denna period af Beskows verksamhet hör äfven
hans afhandling Om själens helsa, införd i Svenska Akademiens
Handlingar 1S58. Genom densamma går en fläkt af antik anda, hvilken
stundom med hvarandra förblandar själens och kroppens välbefinnande
och långa lif. I den praktiska lefnadsfilosofi, Beskow här utvecklar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
