- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 2. (Årgång 2. 1869). /
389

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Geologiska synpunkter i fråga om jordklotets uppkomst och ombildning. Af C. W. Paijkull

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i en orms gestalt tros hafva förledt Eva i paradiset, och sjunde dagen
i veckan betraktas som en helig dag, emedan Gud på densamma skulle
hafva hvilat från sin skapelses verk. På samma sätt hållas vissa
platser såsom heliga framfor andra. Men alla tider och alla rum äro
lika heliga, och Gud hvilar aldrig. Fröet uppvärmes i jorden, den
späda brodden skjuter upp, den utvecklar sig till stjelk och blomma;
se på dess konstfärdiga byggnad, känn dess doft, hvila med blicken
på dess rena blad; är icke denna byggnad lika helig som det af
men-niskohand uppförda templet? Eller masken med sin lätta beklädnad
af fina hår, skalbaggen med sina bjerta färger, påminna icke de om
den Onämnbares herrlighet? och det höga blånande himlahvalfvet med
de många ljusen, är icke det Hans tempel! Skapelsen var aldrig
skönare, än den vi dagligen se för våra blickar. Betrakta snöflingan,
äfven den är ett verk af den evige byggmästaren. Naturen ger oss
bilden af en evig verksamhet, ständigt nya lifsformer uppstiga, medan
andra försvinna; någon hvila se vi aldrig.

Stödd på geologiens upptäckter, har man velat finna bekräftelse
på de sex skapelsedagame, man har velat göra dem till perioder, på
hvilka verldsalltet tillkommit; men man har der inlåtit sig på en farlig
väg. Geologien är en ung vetenskap, och den har delat barndomens
lott, lättrogenheten; på detta sätt hafva hypoteser uppstått, hvilka en
tid gällt som sanningar, men hvilka snart åter fått ge vika. Att
grunda såkallade eviga sanningar på dylika hypoteser, är farligt »Jag
vet icke, hvilken den hypotes om verldsskapelsen är, på hvilken icke den
mosaiska skapelsehistorien skulle kunna tillämpas», säger’en känd
för-fattaré En annan författare, som tillhör de främste i ledet, yttrar
följande:

»I böljan ansåg man, att de förhållanden, hvilka geologen hade att
dechiffrera, kunde tillskrifvas ett ursprungligt tillstånd hos jordklotet
eller tillhörde en period, då verkningarne berodde på orsaker, som
både till arten och till graden skiljdc sig från dem, som nu beherrska
naturens hushållning. Dessa åsigter modifierades småningom, och
somliga öfvergåfvos helt oeh hållet, allteftersom iakttagelserna
mångdubblades och kännemärkena på förutgångna förändringar bättre
tolkades. Många företeelser, som länge hade betraktats såsom
vittnesbörd om mystiska och utomordentliga verkningar, erkändes slutligen
vara det nödvändiga resultatet af de lagar, hvilka ännu styra verldsalltet;
och upptäckten af denna oväntade öfverensstämmelse har slutligen
föranledt några naturforskare att antaga, att under de tidehvarf, som
utgöra föremål för geologien, intet afbrott någonsin har egt rum med
hänsyn till verkningarne af samma oföränderliga lagar för omvexlingen.
De erkänna, att totaliteten af de allmänt verkande orsakerna bör hafva
varit tillräcklig att, till följd af olika kombinationer, åstadkomma den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 5 21:16:59 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/2/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free