Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Om barnets rätt att icke lida våld i religiöst-dogmatiskt hänseende. Af Olof Eneroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egen religiös erfarenhet, må blifva stark att växa upp, upp ända in i
Guds rike! Aktning för Guds ädlaste skapelse! Stöd den blott i dess
första sökande efter sanning, stärk den med allmän mensklig kunskap
äfven i religiöst hänseende, skydda den mot orättmätigt konfessionelt
tvång, vare sig från den statsborgerliga lagens, statskyrkans eller
fa-miljemyndighetens sida! Aktning för den blifvande religiösa
öfver-tygelsen, för den öfvertygelse, som skall danas och för hvilken nödiga
lifsvilkor skola beredas! Aktning fullt ut lika mycket för den som för
den redan stadgade personliga öfvertygelsen! Aktning för barnet och
för dess rätt, att icke i något som helst afseende blifva väldfördt!
Vi äro härmed inne på en fråga, som ännu icke varit föremål för
utredning, men af hvars lösning, om denna kommer att ske i den
riktning som humaniteten eller aktning för menniska såsom menniska
, föreskrifver, skall en gång ombilda hela vår religionsundervisning, —
frågan nämligen om barnets rätt med hänsyn till uppfostran och
undervisning.
Det är på barnets rätt till undervisning, som den nyare
skollag-stiftningen blifvit grundad. Dock endast i viss mån; ty betraktar man
saken närmare, så finner man, att döma af de ämnen som blifvit
gjorda till föremål för tvångsundervisning, att statskyrkans rätt ansetts
såsom ännu vigtigare. Den nya skollagstiftningen yrkar nämligen’ väl
uppå, att hvarje barn skall sättas i tillfälle att förvärfva de medel till
kunskap som bestå i färdighet att läsa, skrifva och räkna, men den
gör derjemte konfessionel religionslära till tvångssak och proklamerar
sålunda statens och kyrkans rätt att öfva våld mot den i andliga mål
värnlösa barnsjälen.’
Mot denna efter vår förmening grundfalska uppfattning af
rättsbegreppen i fråga om undervisning skulle vi vilja ställa den satsen,
att barnet icke blott eger rätt till att blifva utrustadt med de allmänna
kunskapsmedlen, utan att det äfven eger rätt tiU att icke påtvingas
någon som helst konfessionel lära. Långt ifrån att göra sig till
redskap för tvång och våld i detta fall, borde staten fast mer anse det
såsom sin skyldighet att skydda barnen mot dylikt. Barnets rätt i
detta fall gent imot staten vore alltså att skyddas, och statens i
förhållande till barnet att skydda, — ett skydd som vi här tänka oss till
en böijan inskränkt till afhållande ifrån att sjelf begå proselytmakeri
till förmåq för statskyrkan.
I fråga om föräldrarna lyder den närvarande lagstiftningen så, att
föräldrarna äro skyldiga att tillgodose barnets rätt till undervisning
eller åtminstone icke förmena dem den undervisning, som staten
erbjuder. I fråga om religionsundervisning särskildt äro de underkastade
samma våld som barnen och begå äfven sjelfva dylikt på god tro.
Det allmänt gängse föreställningssättet i detta fall tynger med tusen
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
