Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Tidstecken i den nyaste statsvetenskapliga litteraturen. Af A. Hedin. Revue de droit international et de législation comparée, publiée par T.-M.-C. Asser, G. Rolin-Jaequemyns, J. Westlake, avec la collaboration de plusieurs jurisconsultes et hommes d’état. (Gand 1869). — Maurice Block, L’Europe politique et sociale. (Paris 1869). — Fr. Xav. Neumann, Die civilisation und der wirthschaftliche fortschritt. (Wien 1869). — E. Laboulaye, Smärre skrifter i politiska och sociala ämnen. Öfversättning. Häft. 1. (Sthm 1869). — F. von Holtzendorff, Die principien der politik. (Berlin 1869). — F. Bajer, Hvilket forhold imellem stat, kirke og skole fremmer bedst sand frihed, tro og oplysning i folket? Bidrag til svar. (Kjöbenhavn 1868). — J. Frohschammer, Das recht der eigenen überzeugung. (Leipzig 1869). — Populära anteckningar i allmän statsrätt af en folkets vän. Häft. 1. (Sthm 1868). — C. G. Holck, Den danske statsforfatningsret. (Kjöbenhavn 1869). — C. V. Nyholm, Grundtræk af Danmarks statsforfatning og statsforvaltning. (Kjöbenhavn 1869). — Orla Lehmann, Den islandske forfatningssag i landsthinget 1868—1869. (Kjöbenhavn 1869).— J. C. Bluntschli, Geschichte des allgemeinen staatsrechts und der politik. Seit dem sechzenten jahrhundert bis zur gegenwart. (München 1867).— V. Bolin, Europas statslif och filosofiens politiska läror. Den nyare historiens hufvudepoker betraktade ur filosofisk synpunkt. Häft. 1—3. (Helsingfors 1868—1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De, hvilkas forcerade religiositet i sjelfva verket mest består i tro
på det ondas sig mer och mer utbredande magt, skola ej känna sig
tillfredsstälda af förf:s åsigter. Ehuru han alls icke är blind for de
sorgliga missförhållandena i samhällslifvet, för lastema, brotten och
nöden — hvilka imellertid vanligast ej föranledas, utan endast blottas
och erkännas af den fortgående civilisationen — förmå de ej qväfva
hoppets känsla i hans bröst eller döda dess ord på hans läppar. Han
är ej blott öfvertygad om ett framåtskridande till ökadt välstånd, han
ser ock den sedliga medelhöjden stiga, och han tror på en religiös
utveckling: »fanatismens brand efterträdes af den religiösa känslans
välgörande värme.» Hans trosbekännelse är denna: naus sommes pour
les lumieres, quand méme.
Då Heeben i ett snillrikt verk, som ännu efter sextio år ej
öfver-left sin berömmelse, karakteriserar den gamla kabinettspolitiken,
med dess mekaniska uppfattning af staten, dess arronderingslusta och
dess blott till materiella faktorer inskränkta räknekonst, utbrister han
i den harmsna frågan, om det inom vetenskapernas hela område gifves
någon, hvilken så förnedrats till andefattigt fusk, som statistiken. Är,
säger han, uppgiften om antalet menniskor och boskap, är
statskroppens sönderstyckande tillika kännedom af staten; då vore äfven
anatomen menniskokännare, emedan han dissekerar kadaver! Längre fram
återkommande till samma ämne, anmärker han att man ej kände, och
att det i sjelfva verket då ej heller gafs någon annan måttstock for
staternas styrka, än de stående här arne. Hvad återstod annat, än
underkufvande, när hären var slagen eller skingrad. Sålunda kunde
dagarne vid Zama och Pydna återvända, och ett slag afgöra mägtiga
rikens öden!
På den tiden var visst sådant tal en ropandes röst i öknen. Men
skola vi väl drista oss att mena, att det nu står bättre till, nu då de
europeiska magtema rustat sig i en omfattning, då de årligen tömma
försvarsbudgeter, hvarom man tillförene, midt under ett verldskrig,
aldrig drömt? Är det icke ännu alltid militärstatistikens nakna siffror,
som uttrycka staternas styrka? På dessa frågor kunna vi hos förf.
uppsöka ett svar, som åtminstone bör Mtaga nutidens statskunskap
för den svåra anklagelse, Heeren riktade mot sin tids statistici. Sedan
några år tillbaka — säger han — talar man mycket om jemvigten
och om nödvändigheten att folken imellan upprätthålla en magts
täll-ning, som ömsesidigt tryggar dem mot eröfring och styrkans missbruk.
Ja de finnas, som yrka att man i nödfall med vapenmagt bör
återställa den af en medlem af det europeiska statssystemet rubbade
jemvigten. Mot denna mening gör forf. framfor allt den invändningen
gällande, att det alls icke är den territoriella förstoringen, utan
olikheten i inre framsteg, som på ett allvarsamt och varaktigt sätt bryter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
