Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Tidstecken i den nyaste statsvetenskapliga litteraturen. Af A. Hedin. Revue de droit international et de législation comparée, publiée par T.-M.-C. Asser, G. Rolin-Jaequemyns, J. Westlake, avec la collaboration de plusieurs jurisconsultes et hommes d’état. (Gand 1869). — Maurice Block, L’Europe politique et sociale. (Paris 1869). — Fr. Xav. Neumann, Die civilisation und der wirthschaftliche fortschritt. (Wien 1869). — E. Laboulaye, Smärre skrifter i politiska och sociala ämnen. Öfversättning. Häft. 1. (Sthm 1869). — F. von Holtzendorff, Die principien der politik. (Berlin 1869). — F. Bajer, Hvilket forhold imellem stat, kirke og skole fremmer bedst sand frihed, tro og oplysning i folket? Bidrag til svar. (Kjöbenhavn 1868). — J. Frohschammer, Das recht der eigenen überzeugung. (Leipzig 1869). — Populära anteckningar i allmän statsrätt af en folkets vän. Häft. 1. (Sthm 1868). — C. G. Holck, Den danske statsforfatningsret. (Kjöbenhavn 1869). — C. V. Nyholm, Grundtræk af Danmarks statsforfatning og statsforvaltning. (Kjöbenhavn 1869). — Orla Lehmann, Den islandske forfatningssag i landsthinget 1868—1869. (Kjöbenhavn 1869).— J. C. Bluntschli, Geschichte des allgemeinen staatsrechts und der politik. Seit dem sechzenten jahrhundert bis zur gegenwart. (München 1867).— V. Bolin, Europas statslif och filosofiens politiska läror. Den nyare historiens hufvudepoker betraktade ur filosofisk synpunkt. Häft. 1—3. (Helsingfors 1868—1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
viljan, att bli likgiltig för menniskan, när hon i de dristiga forsökens
och uppfinningarnas vågspel, i konkurrensens fortviflade kamp, i
krisernas storm och oväder krossas af den moderna industriens
framilande triumfvagn? Har han gripits af denna, med all sin optimism,
ganska ytliga och ej så litet fatalistiska verldsåskådning, som förgapar
sig i den yttre storheten och uppskattar menniskor såsom redskap
eller väggrus, ungefar såsom de i eröfrarnes ögon haft värde såsom
kanonföda? Dessa spörjsmål besvaras bäst med att blott anföra förfrs
egna ord.
»Om man jemfor nutidens ekonomiska och sociala förhållanden
med förra århundradets, kommer man ganska snart till den
öfverty-gelsen, att dessa båda tidehvarfs karakteristiska skiljemärken låta sig
hänföra till de båda principerna för civilisationen: herravälde öfver
naturen och statsborgerlig frihet. Naturvetenskapernas framsteg ha
ledt produktionen in på helt nya vägar; friheten i den moderna
rättsstaten har gifvit upphof åt det fria arbetet, det stora kapitalet, samt
krediten. Arbetet var ovärdigt, så länge det gälde för ett straff, att
»i sitt anletes svett» förtjena sitt bröd, så länge menniskan handlade
och vandlade med sin nästas, på samma sätt som med den själlösa
naturens krafter: sin kulturhistoriska betydelse, sitt höga värde fick
arbetet först då, när nationalekonomien deri fann medlet att komma
till hela vår utvecklings slutliga mål.» Då förf. vidare går att
skärskåda den fysiska och andliga arbetskraftens förstärkande,
produktionsförmågans höjande genom arbetsdelning, handarbetets ersättande genom
maskiner, aflöningarnas reglering genom arbetarnes af de nutida
kommunikationerna förmedlade rörlighet, associationen och den stora
industrien, förbättringarna i arbetsklassens lefnadssätt, bemödandena att
minska lifs- och helsofarliga sysselsättningars skadliga verkningar, —
så ser han i den fria, af våld mot de ekonomiska lägarne ostörda
utvecklingen af dessa förhållanden den bästa borgen, att den sociala
frågan skall lösas, så att både arbetaren befrias från arbetsgifvarens
herravälde och äfven det s. k. fjerde ståndets politiska likaberättigande
blir en verklighet. Vår tids industri gör ej menniskorna till slafvar,
utan hon hjelper till att befria dem; hon är ett af de medel, menniskan
tagit i sin hand, för att främja, hvad som är odlingens väsentliga mål,
nämligen att »ej blott för vissa folk eller stånd eller klasser eller
individer, på de andras bekostnad, utan för alla utan undantag tillfälle’
beredes att fylla sin personliga kallelse, att i ett blott af det sedliga
medvetandet begränsadt omfång tillfredsställa sina kroppsliga och
andliga behof.» Det är således personlighetens frihet och rätt, som ytterst
är målet for det civilisationsarbete, förf. studerar i de ekonomiska
framstegen. Och såsom medel att komma derhän fordrar han icke
tvång, det vare hur välment som helst, utan frihet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
