Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Tidstecken i den nyaste statsvetenskapliga litteraturen. Af A. Hedin. Revue de droit international et de législation comparée, publiée par T.-M.-C. Asser, G. Rolin-Jaequemyns, J. Westlake, avec la collaboration de plusieurs jurisconsultes et hommes d’état. (Gand 1869). — Maurice Block, L’Europe politique et sociale. (Paris 1869). — Fr. Xav. Neumann, Die civilisation und der wirthschaftliche fortschritt. (Wien 1869). — E. Laboulaye, Smärre skrifter i politiska och sociala ämnen. Öfversättning. Häft. 1. (Sthm 1869). — F. von Holtzendorff, Die principien der politik. (Berlin 1869). — F. Bajer, Hvilket forhold imellem stat, kirke og skole fremmer bedst sand frihed, tro og oplysning i folket? Bidrag til svar. (Kjöbenhavn 1868). — J. Frohschammer, Das recht der eigenen überzeugung. (Leipzig 1869). — Populära anteckningar i allmän statsrätt af en folkets vän. Häft. 1. (Sthm 1868). — C. G. Holck, Den danske statsforfatningsret. (Kjöbenhavn 1869). — C. V. Nyholm, Grundtræk af Danmarks statsforfatning og statsforvaltning. (Kjöbenhavn 1869). — Orla Lehmann, Den islandske forfatningssag i landsthinget 1868—1869. (Kjöbenhavn 1869).— J. C. Bluntschli, Geschichte des allgemeinen staatsrechts und der politik. Seit dem sechzenten jahrhundert bis zur gegenwart. (München 1867).— V. Bolin, Europas statslif och filosofiens politiska läror. Den nyare historiens hufvudepoker betraktade ur filosofisk synpunkt. Häft. 1—3. (Helsingfors 1868—1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borgerligt sinnelag och som vänjes att vidskepligt vänta allt af
sta-ten-förmyndaren, forledes att vända sig fiendtligt mot denne, när
han ej uppfyller det omöjliga, gifver god årsväxt m. m., alldeles såsom
afgudadyrkaren vredgas mot sin gud, som ej bönhör honom, och slår
sönder den vanmägtiga bild, för hvilken han nyss låg på knä.
Om än visserligen mera i förbigående, uttalar sig i samma
riktning äfven den preussiske författare, hvilkens märkliga skrift Die
Prmdpien der Politik vi önskade anbefalla till allmännare
uppmärksamhet Han framhåller med eftertryck, att medborgames frihet
endast skenbart försvagar statens magt; ty ju värdefullare den
personliga frihetens innehåll är, dess starkare är ock mestadels känslan af
den personliga kraftens otillräcklighet till hennes skydd mot
våldsamma rubbningar. Han erinrar om, att inga militäriska magtmedel
förslå att trygga den allmänna säkerheten, när ej från befolkningens
sida kraftig medverkan är att påräkna, och han varnar mot den
öf-verskattning af öfverhetens myndighet, som gör sig gällande i kretsar,
hvilka äro »afvanda från sjelfstyrelse.» Då man sedan 1864 sett, huru
i Preussen den nationella magtlystnaden förblindat äfven de
radikalaste bland de radikale och gjort die Fortschrittspartei till en
junker-ministers ödmjuka tjenare, som för den yttre storheten offrat den inre
friheten, förtjena dessa och dylika utlåtelser en viss uppmärksamhet.
Sammanlagda med åtskilliga andra företeelser, synas de egnade att
låta oss hoppas, att dock ej tyskarne skola sofva bort sitt
frihets-förvärf i ruset af en temligen tvetydig militärisk gloire.
Holtzendobff’s senaste verk utmärker sig framför åtskilliga nyare
tyska skrifter öfver samma ämne genom sin sjelfständiga hållning.
Det är helgjutet och genomarbetadt, ej en mosaik af utdrag ur andra
författare, såsom t. ex. schweizaren Esoher’s »Handbuch der praktischen
Politik», ej heller aforismer öfver lösryckta delar, såsom Mohl’s behandling
af statskonstens teori. Genom en hos tyske författare ovanlig
koncentrering och skarp urskilning af hufvud- och bisak har han i ett
måttligt band lemnat en inom sig väl afslutad framställning: för vidare
detaljundersökningar har förf. samlat ett rikhaltigt och värdefullt
förråd af litterära hänvisningar. Särskildt ville vi framhålla andra bokens
femte kapitel, der han, talande om konflikter mellan den positiva
rätten och politiken, betonar att teorien om statsmagtens delning är
ingenting mindre än grundvalen för en »permanent statskonflikt», samt
kraftigt förfäktar »det historiskt blifvandes rätt» mot det bestående.
Ej mindre tankerikt är det nästföljande kapitlet om moralens
förhållande till politiken. En af förf:s tyske recensenter har yttrat, att
Holtzendorffs skrift på visst sätt är att anse såsom ett alster af 1866
års politiska hvälfningar. Må vara: hon är dock för ingen del en apologi
för styrkans rätt. »I staternas förhållande till hvarandra gälla otvifvelak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
