Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Tidstecken i den nyaste statsvetenskapliga litteraturen. Af A. Hedin. Revue de droit international et de législation comparée, publiée par T.-M.-C. Asser, G. Rolin-Jaequemyns, J. Westlake, avec la collaboration de plusieurs jurisconsultes et hommes d’état. (Gand 1869). — Maurice Block, L’Europe politique et sociale. (Paris 1869). — Fr. Xav. Neumann, Die civilisation und der wirthschaftliche fortschritt. (Wien 1869). — E. Laboulaye, Smärre skrifter i politiska och sociala ämnen. Öfversättning. Häft. 1. (Sthm 1869). — F. von Holtzendorff, Die principien der politik. (Berlin 1869). — F. Bajer, Hvilket forhold imellem stat, kirke og skole fremmer bedst sand frihed, tro og oplysning i folket? Bidrag til svar. (Kjöbenhavn 1868). — J. Frohschammer, Das recht der eigenen überzeugung. (Leipzig 1869). — Populära anteckningar i allmän statsrätt af en folkets vän. Häft. 1. (Sthm 1868). — C. G. Holck, Den danske statsforfatningsret. (Kjöbenhavn 1869). — C. V. Nyholm, Grundtræk af Danmarks statsforfatning og statsforvaltning. (Kjöbenhavn 1869). — Orla Lehmann, Den islandske forfatningssag i landsthinget 1868—1869. (Kjöbenhavn 1869).— J. C. Bluntschli, Geschichte des allgemeinen staatsrechts und der politik. Seit dem sechzenten jahrhundert bis zur gegenwart. (München 1867).— V. Bolin, Europas statslif och filosofiens politiska läror. Den nyare historiens hufvudepoker betraktade ur filosofisk synpunkt. Häft. 1—3. (Helsingfors 1868—1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den äskade lydnaden mot kyrkliga föreskrifter. Inom kyrkan ha
derfor vetenskap och bildning egentligen ansetts vigtiga blott för herdarne,
för den klerikala värden om och herraväldet öfver själame; hvarimot
hjorden bildats blott för de kyrkliga ändamålen, det vill säga för
söndagen och för sina kyrkliga åligganden, men ej såsom statsborgare
för hvardagen, ej for att bli dugligare i sitt lefnadskall, således ej
för det, som staten måste ha till ögonmärke. Häraf följer, att staten
vida mer än kyrkan känner sig uppfordrad att främja hela folkets
skolbildning. Han måste det så mycket mer, som ortodoxien förklarat ,
ett oförsonligt krig mot den moderna staten och den af honom
representerade civilisationen. Skolan är det egentliga, i hvarje fall det
vigtigaste slagfältet I och genom skolan förstår kyrkan att for sina
ändamål bereda massan, i Guds namn ställa henne till sitt förfogande,
samt — ledande henne vid trons eller, ännu mer, vid vantrons tyglar —
göra henne till en för stat, vetenskap och civilisation hotande, farlig
makt Redan häraf är klart, att statsskolorna ej få ha en konfessionel
karakter. Och dertill kommer, att det strider mot statens ändamål
och folkets bästa, att genom de konfessionella motsatsernas
upprätthållande störa enheten och harmonien i staten och sålunda forsvaga
dess politiska styrka. Dermed är för ingen del sagdt, att staten vid
folkskolans ordnande har att betrakta religion och sedlighet såsom en
likgiltig sak, ty den moderna kulturstaten uppfattar och behandlar ju
menniskan såsom ett förnuftigt-fritt, etiskt väsende. Sålunda är ej
re-ligiös-etisk undervisning utesluten från skolan, såsom sådan; men blott
det allmänna, ovilkorligt gällande bör der komma i fråga, medan det
specifikt konfessionella öfverlåtes åt de särskilda kyrkorna.»
Vi ha sökt i korthet resumera den åsigt om skolans ställning till
stat och kyrka, som utvecklas i ett tillägg till det utmärkta arbetet
Das Recht der eigenen Ueberøeugung. Författaren, som är professor
vid universitetet i Miinchen, har förut gjort sig känd genom ett större
verk om kristendomen och den moderna naturvetenskapen, hvilket bl. a.
genom sin framställning af processen mot Galilei väckte ogemen
förtrytelse i det ultramontana lägret Den skrift, hvarmed vi nu
sysselsätta oss och som, i förbigående sagdt, utmärker sig genom en i
nutidens tyska litteratur ovanligt flytande och läsbar stil, är en lika
logiskt bindande, som vältalig, inlaga till förmon för frihandeln med
idéer, ett kraftigt käromäl mot det till sanningens förmenta bästa
öfvade förbuds- och skyddssystem, som i sjelfva verket alltid varit
sanningens värsta vedersakare. Så långt vår kännedom sträcker sig,
hör förfrs framställning till det allra bästa, som någonsin skrifvits öfver
dessa ämnen.
Det har alltid förefallit oss anmärkningsyärdt, att den
statsvetenskapliga litteraturen, särskildt den statsrättsliga, så föga bearbetats i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
